Posted on september 13, 2009 - by Martin
Apor, värme och kokosvatten
Det är lördag 12 september. Hittills på den här resan brukar sova till halv tio i alla fall. Och ofta ligger jag en stund till då. Jag skyller på att jag inte helt ställt om till malaysisk tid än.
Idag ringde klockan redan 07:00. Trött. Jag hade snackat med en holländsk kille kvällen innan och han skulle till Batu Caves tidigt på morgonen. På eftermiddagen skulle han flyga vidare till Hong-Kong. Kalas tänkte jag och bjöd in mig själv på trippen. Skönt med lite sällskap och dessutom hade Berry, som killen hette, koll på bussar och tider så jag kunde mest hänga med.
Frukosten bestod som vanligt av sex rostade mackor med jordnötssmör. Protein och snabba kolhydraten i en skön kombination. Strax efter åtta satt vi på en skumpig buss på väg mot Batu Caves. Vi ber den unge chaffören stanna vid grottorna när vi kommer dit. Det skumpar och luktar av avgaserna utanför. Fast som vanligt är det ganska kallt i själva bussen. Under hela färden väntar jag på att vi skall komma ut på huvudvägen, eftersom det vi kör på mest känns som en skumpig sidogata precis innan man kommer fram till den körbara vägen. Vi kommer aldrig ut på någon större väg utan chaffören ropar ”Batu Caves” och stannar bussen mitt i en kurva. Hållplatser är ganska flexibla tydligen.
Redan på håll ser vi en stor guldstaty precis nedanför de 272 trappstegen upp till själva grottorna. På vägen upp mötte vi många apor som mest satt lojt och tittade på sina större släktingar. Grottorna innehåller ett antal tempel och härinnne var luften liten fuktigare och ganska svar. Klockan var strax innan nio och både jag och Berry tyckte det var skönt att det verkade bli en lite svalare dag idag. Dagen innan hade det varit sådär hutlöst varm så man inte orkar göra något alls mer än dricka vatten.
Vl blev först lite besvikna på hur litet själva huvudtemplet var. Det var bara liten utgröpning i väggen i vilken en staty var placerad. Men så började en liten mässa. Runt statyn samlades människor med målade pannor och bara fötter. Många sjöng mantran och bad till statyn. Snart fylldes grottan av en doft av rökelse och en känsla av mjuk vördnad.
När vi började bege oss nedåt igen insåg vi att vår prognos om en svalare dag nog var tämligen bristfällig. Vid 09:59 visade termometern på min klocka 35 grader. Det skulle bli ännu en dag varm dag i Kuala Lumpur.
Väl nere igen ville Berry testa dricka från en kokosnöt. Jag hade druckit det första kvällen i KL, men för honom var det nytt. Killen i kokosnötsståndet högg snabbt upp ett hål i en nöt och gav oss två sugrör. Kokosvattnet, för det är inte samma sak som kokosmjölj, har en lite salt smak och smakar grönska. Lite som en rot kanske, fast på ett gott sätt. Berry ser först lite konfunderad ut och utbrister sedan ”This doesn’t taste at all like Bounty!”. Nej, kokos som vi är vana vid smakar det inte.
Klockan hade redan blivit halv elva och vi hoppade på bussen tillbaka. Skumpandes och ganska nöjda konstaterade att KL är en ganska skön stad. Rätt mycket kaos, ganska skitigt men väldigt charmigt. Och varmt.
Besök min hemsida
september 13, 2009
Permalink
:)Vilka otroliga platser du kommer se på din resa!