Posts Tagged ‘Vegetarian’

Posted on september 7, 2009 - by Martin

Karaoke till frukost, nudlar utan kyckling till kvällsmat

Frukost vid lunch

Elva timmar sömn var vad jag behövde tydligen. Jag vaknade strax innan tio när min iPod så snällt väckte mig. En och en halv timme senare hade jag begett mig ner till ChinaTown för att hitta något att äta till frukost. Eller det blev lunch snarare. Priset på taxi verkar variera kraftigt beroende på taxi. Från KL Sentral till hotellet kostade RM13(ca 26kr), men i motsatt riktning kostade den RM30(ca 60kr) istället för ungefär samma sträcka. Visst det var en finare taxi idag och den stod fint o väntade utanför mitt hotell men ändå. Jag vet inte om det är värt RM17 för att sitta i en något finare minibus. I och för sig hade taxin idag även iskall AC, men det börjar jag nästan se AC som ett minus(grader).

Väl nere kring ChinaTown hittade jag en liten kinesisk restaurang med gröna plaststolar, julgransbelysning och kryddig doft. Men här satt ganska mycket folk, vilket enligt Milli och hennes mamma är ett gott tecken. Nåväl, det fick det bli.

Jag satte mig ner i den varma och fuktiga salen och beställde en stekta grönsaker och färsk limejuice. I taket hängde en tv som skränade ut karaoke. För den som ville sjunga till lunch helt enkelt. Artisten för dagen såg mest ut som en malaysisk variant av Jay-Z, fast lite mulligare och mycket sämre. Han verkar dock vara uppskattade av publiken(videon bestod av livematerial) som gav honom stora buketter lite då och då under koserten. De uppskattade honom till den milda grad att de inte reagerade på att sången fortsatte även när han tog micken från munnen för att krama om nästa söta flicka på tur som kom fram med lite orkidéer. Mycket storsint av dom. Värt att notera var även att pianisten, en kille i rutig skjorta, hade en ring på vänster finger med en sten som skulle fått även Mariah Carey att bli lite avundsjuk. I stort var bandet en hyffsat mesig historia och när de började köra Police gamla ”Every breath you take” i den sedvanliga RnB versionen kom en kvinna i 50årsåldern in och sjöng lite fint. Härligt att det varken är åldersdiskriminering eller fixering på smala unga tjejer a la MTV. Kanske var det därför som den något överexhalterade trummisen faktiskt kändes ganska passande i röd pikétröja.

Snart kom maten in. Jag slöt ögonen för att känna maten. Det doftade märkligt och mycket och vitlök och diesel från gatan. När jag fått en skål ris till var det dags att hugga in. Grönsakerna bestod mest av något som liknade savoykål, några långa gröna saker som jag inte kan beksriva mer än som gröna och långa och så någon ljus lång svamp som påminnde om kantareller fast vita. Och brytbönor.

- Sedär, något som kaske smakar som hemma täntke jag och använde mina förbättrade äta-med-pinnar-kunskaper och tog upp två samtidigt mellan pinnarna. – Smakar inte direkt som bönor, hinner jag precis tänka innan jag inser att det inte alls är bönor utan färsk grön chili. Plötsligt var jag inte lika nöjd med mitt beslut att äta två på en gång. Ett halvt glas limejouice senare har jag slutat svettats. Maten, när jag lärt mig undvika chilin, var riktigt god. Fantastiskt mycket vitlök. Och koriander. Men gott som tusan.

Efter maten strosade jag runt en stund i Chinatown och insåg att jag kommer få åka tillbaka dit senare när jag är på mer shoppinghumör. Taxischaffisen som körde mig från hotellet in gav mig tipset att pruta, hårt! ”If they say 100, start att 25!” Kanske skall gå en tur där imorgon, mest för att träna på att pruta.

Blommor, fjärilar och apor

Jag tog en taxi från Chinatown in till Lake Garden. För första gången på taxametern: RM3 för 30min körning. Mer taxameter tänkte jag(vilket skulle visa sig inte vara helt rätt). Första stop blev orkideträdgården. Nu var det varmt, fuktigt och molnigt. Hela tiden var jag tvungen att dricka för att inte huvudvärken skulle börja komma.

Först var det orkidéer och läsa tidningen från hotellet som gällde. Jag fick lära mig att malaysiska myndigheter var upprörda över att indonesien krävde att alla indonesiska städare skulle tjäna minst RM600(1200kr) i månaden. Det skapar lite perspektiv.

Snart var pausen över och jag gick vidare till fjärilsparken. På vägen träffade jag för första gången på apor. De satt och tittade på mig uppifrån en mur. Jag är inte längre i Sverige var tanken som slog mig. Jag går i en stad där luften känns som i ett växthus, där apor klättrar fritt och där jag är den som inte passar in. Resan blev verkligen av….

Mellanmål – mellanmiss

Efter en snabb runda på National Museum tog jag en taxi hem. Jag stannade första bästa och bad honom köra på taxameter. Det var dumt. Resan tillbaka var under rusningstrafik, eller snarare snigeltrafik. Jag hade kunnat gå snabbare. Och jag skämtar inte. Resan på 3.5km tog 45 minuter och kostade RM16. Men för det priset slapp jag i alla fall AC i taxin…

Väl tillbaka på hotellet åt jag några av de under gårdagen inhandlade solosfröna. Smaken påminnde om halm, fast med lite kak-kryddor och salt på. Väldigt konstigt. Till det hade jag vad jag när jag köpte det trodde var persikodricka. Det visade sig vara öl+persikosaft, en Shandy helt enkelt. *suck* Spännande men fel.

Kyckling är inte en grönsak

Är det något de kan i KL är det shoppingcenter. Jag bor i bussinessdistriktet kallat Golden Triangle och här slåss Gucci, Versace och Prada om skyltfönstre. Dessutom finns här fantastiskta shoppingkomplex. Jag kom just från ett 7 våningskomplex. På nedersta våningen har de en gigantiskt foodcourt som vid en liten överslagsräkning borde rymma sisådär 7-900 personer samtidigt. Och det var nästan fullt.

Efter att kännt mig lite vilsen valdet jag något som kallades Clay Pot. Som namnet antyder lagar man maten i lerkärl.

Jag sade snällt ”- Curry Vegetable please”.
Damen i kassan svarade ”- (ohörbart) noodle with vegetable?”
Jag: ”- ehhh, no meat please”
Damen(glatt): ”- Chicken?”
Jag. ”Nooo.. no chicken..no meat.. no fish”
Damen: ”ahhhh…”

Därefter tog hon fram en skål och började plocka av de färdiga tillbehören.

”This?” frågade hon och pekade på kål.
”Yes please, all vegetables”, svarade jag
”This?” frågade hon och pekade på Tofu.
”Yes please, all vegetables”, svarade jag
”This?” frågade hon och pekade på någon svamp.

Så gick vi vidare bland de 12 olika vegetariska skålarna. Mycket spännande. Sedan gav hon skålen till någon bakom sig som började hälla något i den.

”6.50 please. Sir?.” sade hon med glad stämma

Då insåg jag att hon hade slagit in priset för Chicken Noodle. Det var den enda rätten som kostade RM6.50. Ohhhh great. Jag kommer få en Chicken Noodle trots vår (kändes det som) timslånga konversation om hur definitionen för Vegetable ser ut. Plötsligt kändes min övertygelse av att inte äta kött inte speciellt smidig. *suck*

Med något sänkt huvud satte jag mig ner vid närmaste bord för att börja pilla bort kycklingen och äta resten. Första omgången, ingen kyckling. – Sedär, lite tur. Andra omgången – ingen kyckling. När jag tog upp tredje omgången mat på pinnarna insåg jag att hon faktiskt hade gjort rätt! Jag hade fått en Clay Pot Chicken Noodle with Vegetables and no Chicken. Lycka! Dessutom var maten fantastiskt. Och för priset 13kr fanns absolut inget att klaga på.

Så nu sitter jag här igen på kaféet, mätt och glad. Dessutom med nya roliga burkar med dricka i ryggsäcken. Denna gången var det något med citron och någon läskig frukt. Spännande! Precis som min resa är tänkt…

Posted on september 6, 2009 - by Martin

Rostad Martin och grillad kyckling i Kuala Lumpur

Jag har läst om det. Men trodde inte att jag skulle bli så chockad. När jag klev av planet i Kuala Lumpur möttes jag av en overkligt varm vind. Ungefär som när man går färbi ett varmluftutsläpp från någon byggnad. Fast hela tiden. Jag och Thomas, en engelsk IT-kille som satt bredvid mig på planet, skrattade åt värmen. För vi trodd ebåda först att det skulle bli svalar när vi lämnade trappan ut från planet. -För det måste ju vara motorerna eller något som gjorde det så vart. För inte kan det väll varas sånn värme? Men det kunde det.

Kanske blev reaktionen ännu starkare just för att piloten på planet tydligen trodde att vi passagerare var frusen isglass som verkligen inte fick tina upp. Det var fantastiskt kallt i natt på planet. Men resan gick bra. Jag är tacksam för att jag bokade XL-stolar som har fotstöd och som går att fälla nästan helt.

Nu sitter jag på ett internetkafe i Kuala Lumpur. Eller snarare en liten skrubb några våningar upp från ett av de stora köpstråken. Hotellet är kalasfint och det känns väldigt bra just nu. Jag var precis på ett ställe och käkade.

Stället hete VegeGood. Låter vegetariskt och bra. Kalas täntke jag. Satte mig ner öppnade menyn och de två första rubrikerna var ”Fish” och ”Chicken”. Jag tänkte att de kanske har en något mer liberal syn på vad som är växter här, och valde stekta nudlar istället som jag bad om skulle vara vegetariska.

När de kom in smakade det sagolikt gott till den färska kokosnötsjouisen(som serverades och öppnades vid bordet). Tills jag såg de första vita strimlade bitarna av något som var misstänkt likt kyckling. O jo, nog smakade det lite kyckling också. Jahapp, jag började  plocka bort de stora bitarna. Tills jag hittade en mörkare bit som definitivt måste vara anka. Jag är av den sorten att jag sällan klagar på maten. Men just i det här fallet orkade jag inte sitta och plocka bort köttet. Så jag frågade den vänliga kvinnan om jag kunde få en vegetarisk rätt istället, eftersom jag är vegeterian. Hon ler stort och säger ”all our food is vegeterian. All is good for veggie”. Restaurangen har tydligen specialiserat sig på att göra mat som ser ut och smakar lite som mat gjord på kött. Plötsligt ser jag att de uppförstorade bilderna på en grillad kyckkling inte riktigt ser helt rätt ut, och att det där jag tyckte såg ut som fisk nog ändå är missbildad tofu. Jag åt glatt upp resten av maten. Det var riktigt gott. Och gick på 14RM, det vill säga runt 30kr. Mycket bra!

Nu skall jag kolla mail och sedan gå tillbaka till hotellet. Jag är rätt trött och tror jag kommer sova djupt och länge inatt…

Posted on mars 23, 2009 - by Martin

Att vara vegetarian på resande fot

Hur jag valde att sluta äta kött

Under sommaren 2008 var jag iväg på en 10-dagars retreat i Ödeshög. Det var ett buddhistiskt retreat inom Vipassana-traditionen. När man går in i ett Vipassanaretreat tar man sig an ett antal löfte som man försöker hålla under hela retreatet. Ett av dom är att avstå från att döda, vilket innebär vegetarisk kost under kursen. Den varade i 10 dagar under de dagarna åt jag bara vegetarisk kost. Sedan gick det några veckor och jag märkte att jag fortsatte att äta mest vegetariskt även efter kursen.

I augusti 2008 åkte jag ner till Nantes i Frankrike för att lyssna på Dalai Lama. Vi var ett gäng som åkte minibus ner. De flesta var vegetarianer och därför föll det sig naturligt att jag fortsatte äta mest vegetarisk. Efter den resan märkte jag att jag faktiskt uteslutande åt vegetarisk kost. Med förbehållen att jag fortfarande äter musslor och räkor. Motivationen bakom detta är att jag inte tror att räkor och musslor är tillräckligt smarta och medvetna om sin existens.

Att jag blev vegetarian växte alltså fram och det var inte så att jag en dag blev dogmatisk och förkastade alla andra som äter kött. Milli väljer till exempel att ibland släpa hem en halv oxe och äta till fredagsmiddagen. Det är hennes val och jag ser inget konstigt i det. Jag hoppas att jag inte är fördömmande mot andra som inte gör samma val som jag. Jag tror dessutom att jag tyckte det var ett mer laddat beslut än många runt omkring mig tyckte. Min mamma sa mest ”OK” när jag väl förklarat varför och nu laga hon gärna något vegetariskt till mig vid bjudningar och så. Till och med verkar mamma ibland tycka det är kul att få överraska mig med nya vegetariska recept

På resande fot

Jag har aldrig stått på barrikaderna och skrikit slagord mot Scan. Även om det finns bra argument för t ex att det är bra både för miljön och min kropp är det inte min motivation. Min motivation handlar om hur jag känner. Ingenting är absolut med mitt val utan den bygger på hur jag känner och mår. Det är möjligt att jag börjar äta kött längre fram i livet, vem vet? Allt bygger på vad jag känner och tycker snarare än på teorier och dogmer.

Lonely planet har en sektion i sina guideböcker som heter just ”Vegeterians”. Där skriver dom lite allmänt om hur det är att vara vegeterian i landet. Vissa länder är nog svårare att vara vegetarian än andra. Egypten var väldigt lätt att hitta vegetariska alternativ. Landet är fattigt och torrt och man har kanske inte råd att äta kött hela tiden, alltså lär man sig laga fantastiskt goda grönsaksröror. Sverige är fortfarande väldigt mycket kött, kanske för att vi trots allt har mycket ängar för korna att beta på.

I de länder jag läst på om hittills(Vietnam, Laos, Burma och Thailand), verkar det vara rätt lätt att äta vegetariskt. De finns vegetariska nudelsoppor och stekt ris med grönsaker. Och inte minst jätteräkorna som jag verkligen ser fram emot.

Fisksåsen

Förutom fisksåsen då. Fisksås är fermenterad(jäst) fisk. Vad jag förstår så används den som sälta, ungefär som soja i kina och japan. Den används i nästan all mat i sydostasien. Fisk väljer jag att inte äta här hemma.

Undra hur jag kommer reagera på fisksås när jag är ute och reser? Det är gjort på något jag undviker att äta här hemma men samtidigt är det kanske svårt att välja bort den eftersom den finns i så mycket.

Gissningsvis kommer jag försöka undvika det när jag kan. Men det kommer nog blir för svårt att klara sig undan det i alla sex månaderna. Att försöka beskriva för en burmes från landsbygden att jag inte äter fisksås känns ganska klurigt. Så vi får se hur jag kommer göra med den. Det är det som kanske gör det lite lättare för mig.

Mitt val att inte äta kött bygger på empati och hur jag känner just nu. Om jag känner att det blir för jobbigt att undvika fisksåsen i Thailand kommer jag äta fisksås. Och jag kommer inte känna mig misslyckade eller syndig för det. Trots allt är det mitt val. Ett val jag gör för min skull. För att jag mår bra av det…