Posts Tagged ‘Museum’

Posted on september 7, 2009 - by Martin

Karaoke till frukost, nudlar utan kyckling till kvällsmat

Frukost vid lunch

Elva timmar sömn var vad jag behövde tydligen. Jag vaknade strax innan tio när min iPod så snällt väckte mig. En och en halv timme senare hade jag begett mig ner till ChinaTown för att hitta något att äta till frukost. Eller det blev lunch snarare. Priset på taxi verkar variera kraftigt beroende på taxi. Från KL Sentral till hotellet kostade RM13(ca 26kr), men i motsatt riktning kostade den RM30(ca 60kr) istället för ungefär samma sträcka. Visst det var en finare taxi idag och den stod fint o väntade utanför mitt hotell men ändå. Jag vet inte om det är värt RM17 för att sitta i en något finare minibus. I och för sig hade taxin idag även iskall AC, men det börjar jag nästan se AC som ett minus(grader).

Väl nere kring ChinaTown hittade jag en liten kinesisk restaurang med gröna plaststolar, julgransbelysning och kryddig doft. Men här satt ganska mycket folk, vilket enligt Milli och hennes mamma är ett gott tecken. Nåväl, det fick det bli.

Jag satte mig ner i den varma och fuktiga salen och beställde en stekta grönsaker och färsk limejuice. I taket hängde en tv som skränade ut karaoke. För den som ville sjunga till lunch helt enkelt. Artisten för dagen såg mest ut som en malaysisk variant av Jay-Z, fast lite mulligare och mycket sämre. Han verkar dock vara uppskattade av publiken(videon bestod av livematerial) som gav honom stora buketter lite då och då under koserten. De uppskattade honom till den milda grad att de inte reagerade på att sången fortsatte även när han tog micken från munnen för att krama om nästa söta flicka på tur som kom fram med lite orkidéer. Mycket storsint av dom. Värt att notera var även att pianisten, en kille i rutig skjorta, hade en ring på vänster finger med en sten som skulle fått även Mariah Carey att bli lite avundsjuk. I stort var bandet en hyffsat mesig historia och när de började köra Police gamla ”Every breath you take” i den sedvanliga RnB versionen kom en kvinna i 50årsåldern in och sjöng lite fint. Härligt att det varken är åldersdiskriminering eller fixering på smala unga tjejer a la MTV. Kanske var det därför som den något överexhalterade trummisen faktiskt kändes ganska passande i röd pikétröja.

Snart kom maten in. Jag slöt ögonen för att känna maten. Det doftade märkligt och mycket och vitlök och diesel från gatan. När jag fått en skål ris till var det dags att hugga in. Grönsakerna bestod mest av något som liknade savoykål, några långa gröna saker som jag inte kan beksriva mer än som gröna och långa och så någon ljus lång svamp som påminnde om kantareller fast vita. Och brytbönor.

– Sedär, något som kaske smakar som hemma täntke jag och använde mina förbättrade äta-med-pinnar-kunskaper och tog upp två samtidigt mellan pinnarna. – Smakar inte direkt som bönor, hinner jag precis tänka innan jag inser att det inte alls är bönor utan färsk grön chili. Plötsligt var jag inte lika nöjd med mitt beslut att äta två på en gång. Ett halvt glas limejouice senare har jag slutat svettats. Maten, när jag lärt mig undvika chilin, var riktigt god. Fantastiskt mycket vitlök. Och koriander. Men gott som tusan.

Efter maten strosade jag runt en stund i Chinatown och insåg att jag kommer få åka tillbaka dit senare när jag är på mer shoppinghumör. Taxischaffisen som körde mig från hotellet in gav mig tipset att pruta, hårt! ”If they say 100, start att 25!” Kanske skall gå en tur där imorgon, mest för att träna på att pruta.

Blommor, fjärilar och apor

Jag tog en taxi från Chinatown in till Lake Garden. För första gången på taxametern: RM3 för 30min körning. Mer taxameter tänkte jag(vilket skulle visa sig inte vara helt rätt). Första stop blev orkideträdgården. Nu var det varmt, fuktigt och molnigt. Hela tiden var jag tvungen att dricka för att inte huvudvärken skulle börja komma.

Först var det orkidéer och läsa tidningen från hotellet som gällde. Jag fick lära mig att malaysiska myndigheter var upprörda över att indonesien krävde att alla indonesiska städare skulle tjäna minst RM600(1200kr) i månaden. Det skapar lite perspektiv.

Snart var pausen över och jag gick vidare till fjärilsparken. På vägen träffade jag för första gången på apor. De satt och tittade på mig uppifrån en mur. Jag är inte längre i Sverige var tanken som slog mig. Jag går i en stad där luften känns som i ett växthus, där apor klättrar fritt och där jag är den som inte passar in. Resan blev verkligen av….

Mellanmål – mellanmiss

Efter en snabb runda på National Museum tog jag en taxi hem. Jag stannade första bästa och bad honom köra på taxameter. Det var dumt. Resan tillbaka var under rusningstrafik, eller snarare snigeltrafik. Jag hade kunnat gå snabbare. Och jag skämtar inte. Resan på 3.5km tog 45 minuter och kostade RM16. Men för det priset slapp jag i alla fall AC i taxin…

Väl tillbaka på hotellet åt jag några av de under gårdagen inhandlade solosfröna. Smaken påminnde om halm, fast med lite kak-kryddor och salt på. Väldigt konstigt. Till det hade jag vad jag när jag köpte det trodde var persikodricka. Det visade sig vara öl+persikosaft, en Shandy helt enkelt. *suck* Spännande men fel.

Kyckling är inte en grönsak

Är det något de kan i KL är det shoppingcenter. Jag bor i bussinessdistriktet kallat Golden Triangle och här slåss Gucci, Versace och Prada om skyltfönstre. Dessutom finns här fantastiskta shoppingkomplex. Jag kom just från ett 7 våningskomplex. På nedersta våningen har de en gigantiskt foodcourt som vid en liten överslagsräkning borde rymma sisådär 7-900 personer samtidigt. Och det var nästan fullt.

Efter att kännt mig lite vilsen valdet jag något som kallades Clay Pot. Som namnet antyder lagar man maten i lerkärl.

Jag sade snällt ”- Curry Vegetable please”.
Damen i kassan svarade ”- (ohörbart) noodle with vegetable?”
Jag: ”- ehhh, no meat please”
Damen(glatt): ”- Chicken?”
Jag. ”Nooo.. no chicken..no meat.. no fish”
Damen: ”ahhhh…”

Därefter tog hon fram en skål och började plocka av de färdiga tillbehören.

”This?” frågade hon och pekade på kål.
”Yes please, all vegetables”, svarade jag
”This?” frågade hon och pekade på Tofu.
”Yes please, all vegetables”, svarade jag
”This?” frågade hon och pekade på någon svamp.

Så gick vi vidare bland de 12 olika vegetariska skålarna. Mycket spännande. Sedan gav hon skålen till någon bakom sig som började hälla något i den.

”6.50 please. Sir?.” sade hon med glad stämma

Då insåg jag att hon hade slagit in priset för Chicken Noodle. Det var den enda rätten som kostade RM6.50. Ohhhh great. Jag kommer få en Chicken Noodle trots vår (kändes det som) timslånga konversation om hur definitionen för Vegetable ser ut. Plötsligt kändes min övertygelse av att inte äta kött inte speciellt smidig. *suck*

Med något sänkt huvud satte jag mig ner vid närmaste bord för att börja pilla bort kycklingen och äta resten. Första omgången, ingen kyckling. – Sedär, lite tur. Andra omgången – ingen kyckling. När jag tog upp tredje omgången mat på pinnarna insåg jag att hon faktiskt hade gjort rätt! Jag hade fått en Clay Pot Chicken Noodle with Vegetables and no Chicken. Lycka! Dessutom var maten fantastiskt. Och för priset 13kr fanns absolut inget att klaga på.

Så nu sitter jag här igen på kaféet, mätt och glad. Dessutom med nya roliga burkar med dricka i ryggsäcken. Denna gången var det något med citron och någon läskig frukt. Spännande! Precis som min resa är tänkt…