Posts Tagged ‘Koh Phangan’

Posted on januari 1, 2010 - by Martin

Full Moon Party på nyårsafton 2009

Nyårsafton
Koh Phangan, Thailand

19:38 Förberedelserna

Jag känner mig så där lite sprudlande förväntansfull. Ett lätt pirrande i magen. Från sovrummet kommer skön nattklubbsmusik signerad Tiesto. Jag hör Min Älskade Flickvän sjunga med i refrängen. ”You´re my diamond”. Vi håller på att göra oss färdiga inför kvällen. Hitta kläder. Fixa frisyrer. Ikväll är det Nyårsafton. Full Moon Party på Koh Phangan. Ett av Måstena som jag skrev upp redan innan jag bestämmt mg för att göra Den Stora Resan.
– Ahhh, varmvatten är verkligen en lyx, tänker jag där jag står på betonggolvet i badrummet och duschar av mig dagens damm och sand. Man vet inte hur värdefullt det är förrän man varit utan det några veckor. Ett par veckor i en billig bungalow på Koh Tao lärde mig det.

Så knäpper det till från den lilla varmvattenberedaren på väggen och musiken tystnar. Sekunden efter byts ett skönt masserande vatten mot att bli iskallt genomträngande. Jag hoppar överraskat ut och håller på att ramla när jag snabbt ryggar bort. Inte nu igen. Börjar frysa. Igen.

– Jag springer bort och fixar säkringen, ropar Hon från sovrummet.
Jag huttrar fram ett tack. Det är inte första gången automatsäkringen går och all el försvinner. Nu vet vi i alla fall vart proppskåpet finns och kan gå bort och återställa den själva.

22:47 Ditfärden

Vi skrattar och skumpar fram i flaket. Just vår taxi är en ombyggd gammal pickup som nu har två britsar och ett primitivt tak där det tidigare var flak. Där sitter Vi. Och en fem-sex andra. Det är ganska trångt. Vi är på väg till Had Rin där partyt huserar. Ju längre vi kör ju fler pickups som vår ansluter sig på vägen. Snart har vi ett pärlband av pickuper fulla med förväntansfulla människor bakom oss. Många backpackers. Många länder. Många förväntingar. I vårt flak sitter några tyskar och en ryss tror jag det är. Jag känner en sötkvalmig doft komma från en joint som killen i hörnet sitter och verka njuta av. Något oväntat skall det bli enda gången på kvällen jag känner den doften.

Just vår pickup verkar egentligen vara för klen för så många människor. Motorn verkar skrika ut sitt missnöje varje går vi skall upp för någon av de många och branta backarna. Inför en av de större backarna stannar plötsligt bilen. Chaffören ropar något på thailändska åt de tre senast ankomna i vår pickup. De hoppar av och tar en annan pickup. Så var vi på väg igen. Snart inser jag varför vi gjorde oss av med den extra vikten. Backen är ofantligt brannt. Bilen tar sats och motorn klagar högljutt.

Den sista biten börjar jag fundera på om det verkligen kommer gå. Alla på flaket börjar ropa och heja för att ge vår bil lite extra kraft. Det gång långsamt uppåt. Och så planar backen ut. Vi klappar unisont och skrattar. Vi klarade ännu en backe. Vi är fortfarande på väg.

00:06 Nollslaget

Vi har redan önskat varandra gott nytt år. Nu står Hon framför mig och jag omsluter henne med mina armar. Vi har båda bilder av hjärtan och andra märkligheter målade på oss i flourocerande färger. Vi ler. Runt omkring oss exploderar himlen i grönt och rött och gult och grönt igen. Det är magiskt och hela jag skrattar av glädje över att vara här med Henne. Över att ett nytt år börjar. Och så klart över att de spelar helt fantastisk musik.

Runt omkring oss på stranden står människor överallt. Tusentals. Dansandes. Drickandes. Sjungandes. Skrikandes. Men alla skickar leenden mellan sig. Och skriker och lyckönskar in det nya året.

06:45 Hemkomst

Tillbaka i vår bungalow. Det var lite krångligt att hitta en taxi tillbaka till vår strand. Vi går runt i Had Rin och frågar oss fram. Ingen skall åt vårt håll. Men så efter en dryg halvtimme löste det äntligen sig.

Kläderna är nu fulla med röd färg som smetat av sig från mitt ansikte och mina armar. Jag är slut. Totalt trött och slutkörd av all dans och buckets och färg och nyårshälsningar. Årets första dagsljus har redan ankommit. Jag hoppar in i duschen. Denna gången är det bara skönt masserande vatten.

– Välkommen Tvåtusentio. Jag tror du och jag kommer ha fantastiskt tillsammans.

Posted on oktober 12, 2009 - by Martin

Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu?

Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila.
En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen. Thailand. Koh Samui. Buddha Beach. Böcker och Singha.

Några dagar senare vidare mot nästa ö. Koh phangan, fullt av backpackers och buckets. Had rin. Och en kurs i konsten att leva.

Förvåningen var stor när jag en morgon reste vidare. Nu började resandet kännas naturligt. En fredagsmorgon på Koh Phangan kände jag för att byta ö, ett par timmar senare sitter jag och pratar dyk med en tjej från Stockholm.
Semesterkänslan försvinner bort och ersätts av en känsla av lugn och njutning. Jakten på upplevelser känns inte lika viktigt längre och stundens njutning är det som räknas. Det blev två veckor på ett underbart Koh Tao.

Trots att jag försökt förbereda mig på Bangkok träffar staden mig ändå i ansiktet. Luktar för mycket. Låter för mycket. Är för mycket. Men jag gillar det. Efter ett tag.  En vecka får räcka. Jag ser tempel och lär mig Thai. Upplever Chinatown och upptäcker massage. Fantastiskt.

Tolv timmar på tåg tar mig till Chiang Mai i norra Thailand. Här är jag nu. Med bergen i ryggen och risfälten och floden framför mig. Här finns renare luft och billigare mat. Lite sömnigare men lättare att smälta. Chiang Mai gillar jag.

[geo_mashup_map]

Bilder från Mountainbike tur i Chiang Mai den 11 Oktober:

Posted on september 17, 2009 - by Martin

Katt-terapi på Koh Phangan

Det bor en katt på min balkong. Hon kommer lite då och då och hälsar på när jag sitter där. Imorse låg hon på min stol när jag kom ut efter att ha ätit frukost(musli, toast och färsk annanas/apelsinjos).

Lite skamsen hoppade hon ner från stolen när hon såg mig och lade sig under hängmattan istället. När jag sedan tog hängmattan skuttade hon glatt upp i stolen, sträckte på sig och somnade ihopkurad till en boll.

Jag har alltid haft lite svårt för katter. De känns mest lata och onyttiga där de ligger. Gör ingenting vettigt utan bara sover mest och vilar och njuter. Lite som jag gjort de senaste dagarna.

Kanske är det så att det vi tycker mest illa om hos andra är det vi själva har svårast att acceptera i oss själva.
Och nu när jag börjar uppskatta att ligga totalt onyttig en hel dag så verkar katten på min balkong ganska skön ändå. Tror jag till och med kan tycka om en katter någongång längre fram. Jag behöver bara ligga och vara onyttig ett par dagar till. 

Jag befinner mig nu vid Had Rinn på Koh Phangan. Den legendareiska stranden där de legendariska Full Moon Parties hölls. Det är kväll och mörkt ute och jag är ganska mätt och trött. Nästa Full Moon Party är om två och en halv vecka. Vi får se om jag är i krokarna då. Imorgon åker jag vidare till en mindre kaotiskt del av ön, östkusten. Där täntke jag öva mig i att tycka om katter.