Posts Tagged ‘Kalaw’

Posted on november 22, 2009 - by Martin

Med PJ i avokadons land – Kalaw

– Watch out for cowshit! Slippery!

Jag tittar ner och tar ett lite större steg för att undvika cowshit. PJ tittar bakåt och ler åt mig. Vi har vandrat i en timme snart. Jag, min danske reskamprat Ken och vår burmesiske vandringsguide PJ. Den smala stigen leder oss ner genom den täta skogen. Daggen glittrar fortfarande i spindelväven. Den fuktiga morgonkylan är sedan länge borta. Allt är grönt omkring mig. Branter fyllda med buskar och träd och gräs och ormbunkar.
Jag ler tillbaka mot JP. Han vänder sig om och fortsätter framåt. Jag följer hans gröna slitna tygskor med blicken. På utsidan av vänster sko börjar ett hål synas och jag ser att han har vita strumpor på sig. På ryggen har han en enkel ryggsäck med lite vatten och vår lunch. Den slitna ljusa skjortan och de blåa bomullsbyxorna med pressväck känns inte speciellt vandringsvängliga.

Men PJ vet vad han gör. När vi frågade efter hans ålder på morgonen skrattade han och sa ”You will not believe me. I’m 72!”. Då tvivlade jag eftersom han inte ser ut att vara över sextio. Men mest tvivlade på att han verkligen skulle orka med vårt tempo. Ganska snart efter vi börjat vår vandring döpte jag honom till vår egen lilla Duracel-kanin. Han bara går och går. Jag går lite snabbare än PJ, men han kommer alltid ifatt mig när jag behöver pausa och dricka vatten efter en halvtimme. Och han bara går vidare. I lagom takt. Leende och skrattandes. Bara går och går och går…

Så öppnar terrängen upp sig. Skogen och buskarna tar slut och vi kan se ner genom en dal och ut över de närliggande bergen. Jag och Ken stannar. Blir tysta. Ler mot varandra. Det finns inget att säga. Det är bara fantastiskt. När jag vaknar upp igen ser jag PJ fortsätta ner mellan citronträd och thebuskar. Jag börjar gå nedåt igen.

Apelsiner och samosa

Efter några minuter kommer vi fram till apelsinträd. Bland träden sitter ett tiotal människor. På stora tygstycken sitter de och pratar och skrattar och packar ner de gröngula apelsinerna i flätade korgar. PJ hälsar skrattande på människorna. De verkar glada att se honom. Och fyller hans ryggsäck med apelsiner och visar sedan glatt upp den för oss innan vi går vidare.
– Oranges? Take many!
Jag plockar upp två. Luktar på dom. Ler. De har en varm och intesiv doft. De känns mer levande än del kalla oranga runda sakerna jag brukar köpa på Konsum. Vi börjar gå vidare samtidigt som jag äter på den solvarma frukten. Fruktsaften rinner ner för min haka, men jag har ingen extra hand att torka mig med. Händerna fulla med apelsiner.

Människorna bland fruktträden tillhör ett av bergsfolken. De olika folken har lite olika dialekter och språk. Varje dag går de ner till marknaden för att sälja sin skörd. Ett rullande schema bestämmer vilken av de fem närmaste byarna som marknaden skall hållas i. Imorgon är det Kalaw som håller marknad.

Efter tre timmars vandring kommer vi fram till vår första by. Jag har gått lite snabbare än de två andra i vår tremanna trupp och kommer fram lite tidigare. Ett par barn tittar nyfiket på mig samtidigt som de leker vidare med sina järnringar och pinnar. I mitten av byn finns ett litet tempel och en liten stupa. Utanför hänger solblekta buddhistiska flaggor. Efter ett par minuter kommer PJ och Ken ifatt mig och vi går genom byn mot ett av husen. De flesta husen i denna byn är gjorda av tegel. De ser ganska stora ut och byn verkar må bra. Theblad på ligger tork vid en grusplan och två tonårsflickor sitter på huk och rensar bort de oönskade bladen.

Vi går in i ett av de vita husen och slår oss på det nötta mörka trägolvet. I mitten av rummet sitter en gammal tant på en primitiv vävstol och väver en klarblå Longyi. När vi kommer in hälsar hon glatt på PJ och reser sakta upp från golvet. Hon hämtar en kanna the. Självklart med the från byns egna skörd. Vår guide öppnar upp sin nötta ryggsäck och plockar ur några apelsiner och en påse med samosa. Friterade degknyten fyllda med grönsaker. Lunch. Ken konstaterar att samosan smakade förträffligt. PJ håller med, det smakar som indisk samosa skall göra. Och han bör veta.

Regeringen stal företaget

PJ föräldrar kom från östra indien och flyttade till burma innan militärregimen tog makten. Hans pappa startade snart ett åkeri och kunde försörja sin familj bestående av fru, en dotter och tre söner. Men så plötsligt skulle hans företag bli statligt. Juntan tog över företaget. Åkeriet med lastbil försvann över en natt för den goda socialismens skull. PJs pappa fick ingenting i ersättning för sitt livsverk. Jag ser uppgivenheten i PJs ögon när han berättar om den. Sorg mer än ilska.

The land of avocados

Efter en timmes vila och lunch fortsätter vi vår vandring genom berg och plantage.
– If someone asks you if you have been to Kalaw you should answer, Yes I’ve been in the land of Avocado! skrockar PJ när vi går förbi otaliga rader av avokadoträd. Byn Kalaw ligger på runt 1400 meter över havet och användes av engelsmännen som en bergsstation. Klimatet är svalare och skönare är runt Inlesjön. I byn ser man fortfarande tydligt arvet från engelsmännen. Stationsbyggnaden passar in i vilken engelsk småstad som helst. Rött tegel, tegelpannor och vitamålade knutar. Nu är Kalaw mest ett centrum för vandring för turisterna och en militärskola för burmeserna.  Under dagen pekar PJ ut alla grödorna som de fattiga byarna odlar. Ingefära. Citroner. Lime. Kål. Vete. Ris.

De olika familjerna i byn hjälps åt med varandras risfält. Ägaren står för maten, grannarna hjälper skrattande till med att skörda. Nästa dag är det kanske deras eget fält som behöver skördas. Ingen mening att klaga om det är jobbigt.

Så fortsätter vår vandring bland bländande vacker natur. Ibland tittar jag och Ken bara på varandra och ler uppgivet. Det finns verkligen ingenting att säga som inte redan sägs av naturen. Inga ord som kan beskriva det vi ser.

Sönderbombade stupor

Vi vandrar förbi övergivna tempel och stupor. Och ropar skrattandes ”Hello” tillbaka till barnen i byarna vi går genom. ”Hello” och ”Bye Bye” är allt de kan säga på engelska. PJ får leenden och skratt av alla han möter. Verkligen alla verkar känna honom.

Ett övergivet tempel med plåttak står på en höjd mitt bland risfält. När japanerna bombade här under andra världskriget skadades templet och munkarna flydde. Både templet och stuporna ett par hundra meter nedanför är sedan dess övergivna. Trots att han bara var några år minns PJ forfarande hur de fick springa och söka skydd när bomberna föll.
– Japanerna var ganska bra i början, berättar PJ lite tvekande. Men sedan väldigt hårda. Sedan kom förändringen. Och alla de andra kom. Vi hade ingen aning om vad som skulle komma. Vi blev av med japanerna. Men fick de andra istället. Har du läst polisens motto? ”Kan jag hjälpa dig?”. Mer ”Kan jag hjälpa dig bli av med dina pengar?”. Mutar du inte dom tar det lång tid för allt.

Burma är världens tredje mest korrupta land. Och det trettonde fattigaste.

Tio dollar dagen och tre hundra dollar på banken

Ett par timmar senare sitter vi ner på en restaurang precis utanför vårt hotell. Restaurangen består av ett par blåa plastbord och stolar utanför och två-tre bord inne. Vi sitter alla med en varsin öl. Välförkänt. Vi betalar PJ totalt tio dollar för en dags guidning. Två dollar går till hans chef. Åtta dollar är ett bra dagsverke. Problemet för PJ är att turistsäsongen är kort, knappt två månader. Hans knappa lön skall räcka för hela året. Dessutom har det varit få turister de senaste åren. 2007 var det på grund av munkupproret. 2008 för cyklonen. I år är det inte heller så många. De senaste åren har han fått ta av sina sparpengar. Vi frågar hur mycket han har, han skrattar lite och medger att det inte ens var 300 dollar från början. Så han är glad att vi vill anlita honom imorgon också.

Så reser han sig upp. Lite lätt pratig av den lokala ölen Myanmar Beer. Han tackar för ölen och önskar oss god natt.

Den gamle mannen sätter på sig sin hatt. Hänger på sig ryggsäcken. Rättar till byxorna med pressveck. Skattar lite och går sedan iväg. Värdigt och stolt.

Kommentar: Dessvärre har mitt minneskort med alla bilder från min vandring i Kalaw gått sönder, så jag kan inte visa några bilder på PJ. Men en fin samling bilder tagna av andra från liknande vandringar: http://www.dgrin.com/ http://www.flickr. av andrcom/