Posts Tagged ‘Chiang Mai’

Posted on januari 19, 2010 - by Martin

Att åka fel men undvika ångra sig

Är det något jag tror jag lärt mig under resan är att gå på min impuls. Att att göra det där som man känner man vill. Och göra det direkt innan för mycket ifrågasättande och tvivel slår på. Innan den rationella rösten säger ”är det så bra? skall du inte tänka igenom allt först?”.

Jag har en väldigt stark rationell röst i mig. Och ofta har jag lyssnat på den. Men inte denna gången. Jag satt på vandrarhemmet i Singapore och insåg att jag inte ville vidare österut utan gå in i retreat igen. Jag ville tillbaka till mitt tempel och sitta och meditera.

Så jag ringde till den ansvariga på templet. Jodå, det fanns plats om tre dagar till mig. Inga problem. Kom klockan tio så löser vi det.

Snabbt gick jag in på Singapore Airlines hemsida och bokade en biljett. Dyr blev den eftersom det var så kort tid tills jag ville resa. Men det är det värt tänkte jag. Jag reser redan dagen efter jag tog beslutet om retreatet. Skönt att vara på väg!

Två dagar senare sitter jag på ett nytt vandrarhem. Denna gången i Chiang Mai. Jag känner nu igen mig i staden och kan hitta runt. Det känns lite hemtamt. Men det är något som inte riktigt vill. Något som gör att jag går runt med en oro i kroppen. Så dagen innan jag skall in i templet inser jag det: jag vill egentligen inte påbörja ett nytt retreat. Jag sitter en stund och känner efter. O nej, det är inte den rationella rösten som fått mig att ändra mig. Det är bara så att jag inte vill påbörja den påfrestning som ett retreat kan innebära. Även om det kanske skulle ge mig mycket och jag skulle kanske bli vis och så. Men jag vill helt enkelt inte.

Inte helt oväntat kom då den rationella, förnuftiga rösten in och värderade och anklagade. ”Vad var det jag sa, du skulle ha tänkt igenom det innan du åkte in i Thailand igen. Då hade du sluppit betala en massa pengar för flygbiljetten! Att du alltid ställer till det, hoppas du lärt dig något av det!”.

Och det har jag.

Jag har lärt mig att det inte är hela världen att gå på impuls ibland. Att världen inte går under om jag gör det lite halvgalna. Visst, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och det kostar lite extra pengar. Men då gjorde jag ju i alla fall någonting. Då satt jag inte bara och funderade på vad jag skulle göra. Och så här i efterhand kanske det var bäst att jag åkte upp hit till Chiang Mai och ångrade mig i alla fall.  Annars hade jag ju inte kunnat skratta och förundras över hur det kan gå när jag väljer impuls. För det oftast inte sakerna vi gör vi ångrar, utan chanserna vi aldrig tar.

Posted on januari 3, 2010 - by Martin

Livsfarliga, kramgoa tigrar i Chiang Mai

Det ligger en tiger i mitt knä. En livs levande stor, livsfarlig, blodtörstig och fullkollmligt underbart söt tiger. Hon ligger på rygg och jag ruffsar i den vita pälsen på magen. Den är längre än jag trodde. Mjuk. Len. Den livsfarliga tigern sover. Och jag ler.

Det känns verkligen märkligt att gå mellan de olika hägnen på Tiger Kingdom här i Chiang Mai. Jag gillar inte katter så värst mycket, även om det börjar ändras lite, men Min Älskade Flickvän är helt galen i dom. Så till den grad att resplanerna ändrades just för att vi skulle ha tid att komma upp till Chiang Mai och tigrarna. Så vi kör hela paketet. Vi skall klappa dom alla. Gosa tills vi tröttnar. Eller dom. Once in a life time antar jag.

Vi börjar hos de minsta små ungarna. Just hon som jag har i knät var runt fyra månader tror jag. Fantastiskt söt och trött. Vill inte alls leka, utan ligger mest utsträckt i mitt knä och verkar ganska nöjd över att bli kliad på magen. Vi sitter där och säger ”Åhhh” och ”Ahhhh” i femton minuter innan vi går vidare till nästa storlek, de halvvuxna. Nu börjar vi snacka katter här. Även om tigrarna fortfarande är lekfulla så är de lite väl stora för att jag skall vilja leka med dom. En av tigrarna vill börja busa med mig, men jag väljer att lämna walk-over.

Det känns märkligt att lägga sig och gosa med en fullvuxen tiger. Pälsen känns nästan konstgjort randig. Som om någon har klätt upp en förvuxen bondkatt ungefär. Typ cat in drag. Under pälsen känner jag musklerna. Stora och smidiga. Bakbenen är gigantiska. Jag inser att om misen väljer att byta humör från ”fantstiskt lat” till ”frenetiskt aggresiv” hade det tagit en knapp sekund innan han har mig i sina käftar. Märklig känsla att ha samtidigt som en känsla av mysighet och vilja att klappa och gosa finns hos mig.

Tigrarna föds upp i fångenskap och genom livslång träningen lär sig tigrarna att undriva att rivas och bitas. Enligt Tiger Kingdom används inga droger och inga andra bestraffningsmetoder än slag på nosen. Dessutom sitter en djurskötare alltid nära till hands när vi möter djuren. Om en tiger blir för lekfull, vilket mellantigern blev ett tag, får den sig ett lätt slag på nosen med en pinne.

Genom att ständigt ge belöning och bestraffning beroende på tigerns beteende har de lyckats få djuren att, ptja, inte äta människor. De accepterar att nervösa turister kommer in, klappar dom på magen och tar en bild.

Det är verkligen märkligt hur de lyckats. Genom enkla belöningssystem får de ett av stort rovdjur att bli lugnt och stilla. Får det att inte gå till attack när främmande människor intar dess territorier. Undrar när vi kan lära oss göra samma sak på människor?

Posted on november 6, 2009 - by Martin

Meditationsretreat i Chiang Mai – så funkar det

Jag är tillbaka igen. Efter tjugo dagar i tystnad. Tjugo dagar meditation. Tjugo dagar reflektion. Men nu är jag tillbaka. Det var en fantastiskt jobbig, givande, rolig, tråkig, arg och underbar tid. En tid bland munkar, katter, nunnor och eftermiddagsyoghurt.  Här kommer en liten redovisning om hur saker och ting fungerar. Kanske skriver jag ett inlägg senare om upplevelserna.

Ankomst – 13 Oktober

Jag möts av en energisk munk vid namn Chaibodin. Han pratar snabbt, går långsamt och ger ett ganska förvirrat intryck. Efter att ha fyllt i registreringspapprerna får jag snällt vänta in de andra. Vi är tre västernlänningar som skall börja vårt retreat. När alla är på plats ger Chaibodin oss en snabb rundtur på tempelområdet. – Här kan ni meditera, där äter ni och den delen av templet är öppet till nio på kvällen. Massor med information levereras på för kort tid. Efter ett tag kan vi nykomlingar bara le åt varandra menande ”du förstår inte heller allt va?”. När Chaibodin går igenom de olika soyamjölkmärkena som finns i den minimala tempelbutiken fnissar vi alla lite. ”This one not good for my stomach. This one good for me. This one gives me gasses.”

Efter lunch byter vi om till vitt. Under hela vistelsen förväntas vi vara vitklädda, ända ner till underkläder. Vi blir visade våra rum.

På eftermiddagen är det dags för öppningsceremonien. Vi citerar lite pali, gör en tillflyktsceremoni där vi säger att vi tänker lita på Buddha, Dharma och Sangha. Efter det börjar vår träning. Vi är meditatörer.

Dagarna börjar tidigt, slutar sent och kretsar kring meditation. Meditation och äta.

Schema

04:00     Tempelklockan ringer. De många hundarna på området börjar yla ikapp med klockan.

06:00     Frukost därefter tvätta och städa

10:30     Lunch

17:00     Reporting

22:00     Läggdags

All annan tid förväntas du meditera.

Maten

Kan bara summeras med ordet smått fantastisk. Smakerna kändes äkta och förde tankarna till husmanskost. Starkt, smakrikt och mycket vitlök och koriander. Riktigt gott för det mesta. Ibland  lite väl konstigt. Men alltid vällagat. Det fanns både vegetariskt och icke-vegetariskt alternativ.  Efter 12 förväntades du inte äta någon fast föda utan fick hålla dig till flytande. Typ yoghurt och sojamjölk.

De första dagarna åt jag för mycket. Det var så gott så jag åt till jag blev ordentligt mätt. Vilket ledde till att jag ibland höll på att somna på meditationskudden efteråt. De sista dagarna åt jag nästan inget ris alls utan fokuserade på grönsaker.

Frukost

Oftast nudlar med grönsaker, tofu och någon god buljong. Ibland rissoppa med majs och grönsaker. Det tog ett tag att vänja sig från havregrynsgröt och rostat bröd och äta riktig mat redan klockan sex på morgonen.

Lunch

Ris utgjorde basen till de flesta luncher. Till det två-tre olika rätter. Kokta grönsaker, grytor och stekta nudlar var vanligast. Min favorit var grön curry med tofu. Fantastiskt!

Efterrätt

Då och då kom någon snäll utifrån och bjöd på mat. De tog med sig en stor gryta med något gott de lagat och bjöd oss och munkarna på det. Banan kokt i kokosmjölk var nog min favorit. Ofta blev det någon sötsak vid Buddha day(en gång i veckan, oftast söndag eller måndag).

Eftermiddag och kväll

På eftermiddagen strax innan fem brukade jag gå till tempelbutiken och köpa en yoghurt och en sojamjölk. Yoghurten åt jag direkt och njöt verkligen av den. Sojamjölken sparade jag till åttasnåret då jag tog en paus i mediterandet och kanske gick en runda på tempelområdet och då är det gott att ha något att dricka.

Lördagskakor

I tempelshoppen fanns massor med kakor och sötsaker. Lördagar brukade jag tilåta mig att ta en liten sötsak direkt efter lunch(men innan 12). Väldigt gott. I början åt jag oftare än så men efter ett tag ville jag lägga band på mitt sockerbegär. Dagen jag bestämmde mig för det, och jag var verkligt bestämmd med det gick det så klart inte så bra. Jag gick med bestämmda steg från tempelshopen utan att ha köpt någon kladdkaka och nöjd över att jag lyckats bryta den dåliga kakvanan. På vägen till mitt rum kommer en av munkarna fram till mig och säger ”For you my friend. An offering from me”. Han tar fram just en sådan chokladkladdkaka jag ett par minuter innan var glad att jag inte köpt. Nåväl, det vara bara lyda honom och snällt äta upp den. Och den var fantastiskt god så klart.

Boende

Jag hade ett eget rum med tillhörande toalett och dusch. Som en liten lägenhet nästan. Fast väldigt kalt inrett med bara en tunn madrass på en träbrits, ett nattduksbord och några klädhängaren. Nordiskt sparsmakat. Men det var mitt hem för nästan tre veckor.

Templet hade runt femtiotal munkar och tjugotal nunnor. Det kryllade dessutom av thailändre som gjorde längre eller kortare meditationretreat. Många ungdomar kom dig och stannade bara några dagar, ungefär som vår konfirmation. På området fanns bibliotek, matsal, shop, en stupa, tempel och resten var mestadels bostäder.

Meditation

Varje dag fick jag meditationsinstruktioner från en mediationslärare. Vi hade två typer av meditation, sittaden och gående. Båda fokuserar på att bli medveten om erfarenheterna du har just då. Känna hur det känns att sitta, hur det känns att gå. Utan att tänka för mycket framtiden eller det som redan hänt. Bara upplevar det som händer nu.

Du börjar med 15minuters pass och första dagen var målet 7h. För varje dag ökar antalet minuter per meditationspass och även totala tiden du skall meditera. Dag 19 mediterade jag 60minuter i taget i 12.5h.

Sittande meditation

Det första steget i meditationen är att lägga märke till hur magen sänker och höjer sig när du andas. Varje inandning noterar man ”höjer(raising)”, varje utandning ”sänker(falling)” eller bara in/ut. Varje gång tankarna springer iväg noterar du det med ”tänker” och går tillbaka till andningen. Senare började du även lägga märke till hur det känns att sitta (”sitter, sitter”) och hur det känns på vissa bestämmda punkter på kroppen(”touching”). Det är allt. Inget konstigare än så.

Gående meditation

Du börjar med att säga ”vänster fot, höger fot” och lägger märke till hur det är att gå. Du går långamt och uppmärksamt. Därefter börjar du dela upp stegen i fler och fler delar. Du noterar ”Höjer, flyttar, sänker”  när du tar ett steg.

Reporting

Varje dag träffade jag meditationsläraren. Jag berättar om mina upplevelser och han ger mig råd och nya instruktioner inför morgondagens meditation. De första dagarna var det abotten på templet, Prah Ajahn Supan, som höll i det. En fantastisk lärare och människa. Han inledde alltid med att säga ”Marting, Godd Dagk Marting”. Tydligen hade han snappat upp God Dag från en tidigare svensk student. Han lyssnade lite på vilka svårigheter jag hade och gav mig något enkelt råd som öppnade upp och gav mig mer inspiration att meditera. Dag tio reste han till tyskland för att undervisa så då fick vi andra lärare. De var också väldigt bra men gav inte lika många bra råd. Och så kunde dom inte säga ”Godd Dagk”.

Det var ett par fantastiska dagar på retreatet. Jag har medvetet inte skrivit så mycket om mina upplevelser, men det kommer kanske i nästa inlägg. Det var mycket ilska, frustration men också mycket glädje och skratt(mest för mig själv då).

Tror jag fick med det mesta praktiska nu. Undrar ni något så bara skriv något i kommentaren.

Posted on oktober 12, 2009 - by Martin

Tystnad…

Imorgon går jag in i ett meditationsretreat. In i ett buddhistiskt kloster för att meditera hela dagarna. Andas och vara tyst. Utan böcker. Utan telefon. Utan internet.

Så bloggen kommer vara lika tyst som mig. Förutom alla underbara kommentarer som ni skriver. Och kommer fortsätta skriva.

Jag är tillbaka senast 10 November. För då måste jag lämna Thailand och resa vidare mot Laos eftersom mitt visum går ut.

Så senast så kommer bloggen till liv igen.

Posted on oktober 12, 2009 - by Martin

Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu?

Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila.
En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen. Thailand. Koh Samui. Buddha Beach. Böcker och Singha.

Några dagar senare vidare mot nästa ö. Koh phangan, fullt av backpackers och buckets. Had rin. Och en kurs i konsten att leva.

Förvåningen var stor när jag en morgon reste vidare. Nu började resandet kännas naturligt. En fredagsmorgon på Koh Phangan kände jag för att byta ö, ett par timmar senare sitter jag och pratar dyk med en tjej från Stockholm.
Semesterkänslan försvinner bort och ersätts av en känsla av lugn och njutning. Jakten på upplevelser känns inte lika viktigt längre och stundens njutning är det som räknas. Det blev två veckor på ett underbart Koh Tao.

Trots att jag försökt förbereda mig på Bangkok träffar staden mig ändå i ansiktet. Luktar för mycket. Låter för mycket. Är för mycket. Men jag gillar det. Efter ett tag.  En vecka får räcka. Jag ser tempel och lär mig Thai. Upplever Chinatown och upptäcker massage. Fantastiskt.

Tolv timmar på tåg tar mig till Chiang Mai i norra Thailand. Här är jag nu. Med bergen i ryggen och risfälten och floden framför mig. Här finns renare luft och billigare mat. Lite sömnigare men lättare att smälta. Chiang Mai gillar jag.

[geo_mashup_map]

Bilder från Mountainbike tur i Chiang Mai den 11 Oktober: