Posts Tagged ‘Buddhism’

Posted on november 11, 2009 - by Martin

Allt är guld som glimmar på Shwedagon Pagoda

Shwedagon Pagoda är fantasiskt. Det är levande. En plats fylld med guld och människor. Munkar och turister. Burmeser och så jag. Och min nyfunne danske vän Ken.

Stupan kröns av 5,448 diamanter, 2,317 rubiner 8,688 blad med guld och mängder med andra ädelstenar. I toppen finns en stor diamant. Fantastiskt.

Runt den höga guldstupan finns många mindre guldtoppar placerade. Mängder med Buddhastatyer.  Magiskt.

Idag har det varit lite svalare än igår. Termometern stannade vid 34grader. Ganska skönt väder trots allt. Det är ganska torr luft här nu så hettan känns inte lika mycket som i Chiang Mai till exempel.

Dagen inleddes med att jag och Ken försökte hitta en bra växlningskurs för våra USD. Den lokala valutan kalla Kyats och du kan välja att växla på hotell, resebyråer, banker, juvelerare eller på gatan. Banker är sämst. På gatan är störst risk att du blir lurad(det blev jag) och hotell ger inte så bra kurs. Det slutade med att vi växlade på en resebyrå. Då kommer nästa aber: de tar bara emot helt ovikta och perfekta sedlar med USD.

Jag tittar på mina nyväxlade dollars från Bangkok. Inser att närmare $250-300 är i för dåligt skick för att kunna växlas. Eftersom det inte finns några uttagautomater i Burma, eller går att betala med VISA någonstans innebär det att min reskassa just krympte med exakt den summan.

Som tur är har Ken några extra USD om det skulle tryta. Men just nu ligger jag bra till. Jag får bara försöka hålla min budget. Och sluta äta fem tårtbitar per dag på burmas finaste konditori.

Imorgon flyger vi vidare till Heho och Inle Lake. Där stannar vi ett par dagar för att utforska sjön och kanske ut och vandra lite. Efter det Mandalay och sist Bagan innan jag åker vidare mot Vietnam den 1 december.

Jag lämnar huvudstade Yangon imorgon med andra ord. Så jag vet inte när jag kan komma åt internet och bloggen igen. I värsta fall kommer nästa uppdatering att komma först 2 december när jag landat i Saigon. Men det kommer var värt väntan, det lovar jag…

Posted on november 6, 2009 - by Martin

Meditationsretreat i Chiang Mai – så funkar det

Jag är tillbaka igen. Efter tjugo dagar i tystnad. Tjugo dagar meditation. Tjugo dagar reflektion. Men nu är jag tillbaka. Det var en fantastiskt jobbig, givande, rolig, tråkig, arg och underbar tid. En tid bland munkar, katter, nunnor och eftermiddagsyoghurt.  Här kommer en liten redovisning om hur saker och ting fungerar. Kanske skriver jag ett inlägg senare om upplevelserna.

Ankomst – 13 Oktober

Jag möts av en energisk munk vid namn Chaibodin. Han pratar snabbt, går långsamt och ger ett ganska förvirrat intryck. Efter att ha fyllt i registreringspapprerna får jag snällt vänta in de andra. Vi är tre västernlänningar som skall börja vårt retreat. När alla är på plats ger Chaibodin oss en snabb rundtur på tempelområdet. – Här kan ni meditera, där äter ni och den delen av templet är öppet till nio på kvällen. Massor med information levereras på för kort tid. Efter ett tag kan vi nykomlingar bara le åt varandra menande ”du förstår inte heller allt va?”. När Chaibodin går igenom de olika soyamjölkmärkena som finns i den minimala tempelbutiken fnissar vi alla lite. ”This one not good for my stomach. This one good for me. This one gives me gasses.”

Efter lunch byter vi om till vitt. Under hela vistelsen förväntas vi vara vitklädda, ända ner till underkläder. Vi blir visade våra rum.

På eftermiddagen är det dags för öppningsceremonien. Vi citerar lite pali, gör en tillflyktsceremoni där vi säger att vi tänker lita på Buddha, Dharma och Sangha. Efter det börjar vår träning. Vi är meditatörer.

Dagarna börjar tidigt, slutar sent och kretsar kring meditation. Meditation och äta.

Schema

04:00     Tempelklockan ringer. De många hundarna på området börjar yla ikapp med klockan.

06:00     Frukost därefter tvätta och städa

10:30     Lunch

17:00     Reporting

22:00     Läggdags

All annan tid förväntas du meditera.

Maten

Kan bara summeras med ordet smått fantastisk. Smakerna kändes äkta och förde tankarna till husmanskost. Starkt, smakrikt och mycket vitlök och koriander. Riktigt gott för det mesta. Ibland  lite väl konstigt. Men alltid vällagat. Det fanns både vegetariskt och icke-vegetariskt alternativ.  Efter 12 förväntades du inte äta någon fast föda utan fick hålla dig till flytande. Typ yoghurt och sojamjölk.

De första dagarna åt jag för mycket. Det var så gott så jag åt till jag blev ordentligt mätt. Vilket ledde till att jag ibland höll på att somna på meditationskudden efteråt. De sista dagarna åt jag nästan inget ris alls utan fokuserade på grönsaker.

Frukost

Oftast nudlar med grönsaker, tofu och någon god buljong. Ibland rissoppa med majs och grönsaker. Det tog ett tag att vänja sig från havregrynsgröt och rostat bröd och äta riktig mat redan klockan sex på morgonen.

Lunch

Ris utgjorde basen till de flesta luncher. Till det två-tre olika rätter. Kokta grönsaker, grytor och stekta nudlar var vanligast. Min favorit var grön curry med tofu. Fantastiskt!

Efterrätt

Då och då kom någon snäll utifrån och bjöd på mat. De tog med sig en stor gryta med något gott de lagat och bjöd oss och munkarna på det. Banan kokt i kokosmjölk var nog min favorit. Ofta blev det någon sötsak vid Buddha day(en gång i veckan, oftast söndag eller måndag).

Eftermiddag och kväll

På eftermiddagen strax innan fem brukade jag gå till tempelbutiken och köpa en yoghurt och en sojamjölk. Yoghurten åt jag direkt och njöt verkligen av den. Sojamjölken sparade jag till åttasnåret då jag tog en paus i mediterandet och kanske gick en runda på tempelområdet och då är det gott att ha något att dricka.

Lördagskakor

I tempelshoppen fanns massor med kakor och sötsaker. Lördagar brukade jag tilåta mig att ta en liten sötsak direkt efter lunch(men innan 12). Väldigt gott. I början åt jag oftare än så men efter ett tag ville jag lägga band på mitt sockerbegär. Dagen jag bestämmde mig för det, och jag var verkligt bestämmd med det gick det så klart inte så bra. Jag gick med bestämmda steg från tempelshopen utan att ha köpt någon kladdkaka och nöjd över att jag lyckats bryta den dåliga kakvanan. På vägen till mitt rum kommer en av munkarna fram till mig och säger ”For you my friend. An offering from me”. Han tar fram just en sådan chokladkladdkaka jag ett par minuter innan var glad att jag inte köpt. Nåväl, det vara bara lyda honom och snällt äta upp den. Och den var fantastiskt god så klart.

Boende

Jag hade ett eget rum med tillhörande toalett och dusch. Som en liten lägenhet nästan. Fast väldigt kalt inrett med bara en tunn madrass på en träbrits, ett nattduksbord och några klädhängaren. Nordiskt sparsmakat. Men det var mitt hem för nästan tre veckor.

Templet hade runt femtiotal munkar och tjugotal nunnor. Det kryllade dessutom av thailändre som gjorde längre eller kortare meditationretreat. Många ungdomar kom dig och stannade bara några dagar, ungefär som vår konfirmation. På området fanns bibliotek, matsal, shop, en stupa, tempel och resten var mestadels bostäder.

Meditation

Varje dag fick jag meditationsinstruktioner från en mediationslärare. Vi hade två typer av meditation, sittaden och gående. Båda fokuserar på att bli medveten om erfarenheterna du har just då. Känna hur det känns att sitta, hur det känns att gå. Utan att tänka för mycket framtiden eller det som redan hänt. Bara upplevar det som händer nu.

Du börjar med 15minuters pass och första dagen var målet 7h. För varje dag ökar antalet minuter per meditationspass och även totala tiden du skall meditera. Dag 19 mediterade jag 60minuter i taget i 12.5h.

Sittande meditation

Det första steget i meditationen är att lägga märke till hur magen sänker och höjer sig när du andas. Varje inandning noterar man ”höjer(raising)”, varje utandning ”sänker(falling)” eller bara in/ut. Varje gång tankarna springer iväg noterar du det med ”tänker” och går tillbaka till andningen. Senare började du även lägga märke till hur det känns att sitta (”sitter, sitter”) och hur det känns på vissa bestämmda punkter på kroppen(”touching”). Det är allt. Inget konstigare än så.

Gående meditation

Du börjar med att säga ”vänster fot, höger fot” och lägger märke till hur det är att gå. Du går långamt och uppmärksamt. Därefter börjar du dela upp stegen i fler och fler delar. Du noterar ”Höjer, flyttar, sänker”  när du tar ett steg.

Reporting

Varje dag träffade jag meditationsläraren. Jag berättar om mina upplevelser och han ger mig råd och nya instruktioner inför morgondagens meditation. De första dagarna var det abotten på templet, Prah Ajahn Supan, som höll i det. En fantastisk lärare och människa. Han inledde alltid med att säga ”Marting, Godd Dagk Marting”. Tydligen hade han snappat upp God Dag från en tidigare svensk student. Han lyssnade lite på vilka svårigheter jag hade och gav mig något enkelt råd som öppnade upp och gav mig mer inspiration att meditera. Dag tio reste han till tyskland för att undervisa så då fick vi andra lärare. De var också väldigt bra men gav inte lika många bra råd. Och så kunde dom inte säga ”Godd Dagk”.

Det var ett par fantastiska dagar på retreatet. Jag har medvetet inte skrivit så mycket om mina upplevelser, men det kommer kanske i nästa inlägg. Det var mycket ilska, frustration men också mycket glädje och skratt(mest för mig själv då).

Tror jag fick med det mesta praktiska nu. Undrar ni något så bara skriv något i kommentaren.

Posted on september 8, 2009 - by Martin

Rosa och andra munkar i Kuala Lumpur

Jag har inte kameran med mig just nu så får lägga upp lite bilder imorgon istället.

Idag har det blivit mycket shopping och planerande. Efter en sen kväll, somnade runt 0130, vaknad jag strax innan tio imorse. Jag tog god tid på mig och vid 12 åt jag lunch/frukost. Därefter blev det shopping.

Först skulle jag hitta ett extrabatteri till min kamera. Jag gick till en av de många galleriorna. Våning 2 och 3 var specialicerade på kameror. Efter att ha sprungit runt och frågat priser hittade jag ett batteri för ca 400kr vilket är 180kr billigare än i Sverige. Sedan köpte jag ett par små högtalare till min iPod också. Det är ganska skönt att ha lite musik i bakgrunden även på hotellet.

Efter det en klippning. Det fanns tre nivåer av klippning: Junior Student, Senior Student och Professional haircut. Jag valde att bli klippt av en professional frisör. Pris: 70kr. Då ingick förutom klippning även shamponering och lite nackmassage. O så klart 22 frågor om vem jag var och varifrån jag kom. Resultatet blev rätt okej antar jag för priset. Efter en kortare fika, rosa(!) munk med jordgubbe i mitten samt en kopp varmt äppelte begav jag mig till ett internetkafe. Tanken var att jag först skulle boka ett boeende på Koh Pangan. Innan dess tänkte jag kolla in min biljett o se vad jag hade för villkor för ombokning för det. Fem minuter senare satt jag lite överraskad av att jag lyckats boka om min biljett halvt av misstag. Det var inte så jag hade tänkt, men okej. KL är trevligt. Så nu åker jag till Thailand på Söndag istället. Det ger mig mycket tid för att se Batu Caves och även åka upp i tvillingbyggnaderna o tvtornet. Kalas!

Det innebär i och för sig att jag kommer spräcka min budget rätt mycket de här dagarna. KL är dyrt med backpackingmått mätt, speciellt eftersom jag just nu känner att jag vill bo på Hotell. Nåja, det kommer bli billigt i Laos så.

Eftermiddagen och kvällen fastnade jag på ett busshistisk center. Eller rättare först efter att jag åkt åt helt fel håll på monorailen. Som tur väl upptäckte jag det. När tåget stannade på ändstationen, åt fel håll då. Nåja, det var bara att hoppa på tåget på andra perongen och åka tillbaka hela vägen igen och lika långt åt andra hållet.

Väl framme på rätt station var det en dryg kilometers promenad. På centret träffade jag förutom de boeende oranga munkarna även på den gamle meditationsläraren och satte sig ner och snackade med mig en timme eller så. O vipps var klockan halv tio och jag hade inte ätit sedan den rosa munkarna vid tretiden. Jag började strosa tillbaka till Monorail-stationen.

Man går rätt mycket här i KL märker jag. Eller så går vi lite i Sverige. Även vid halvtio i en av KLs bostadsförorter gick det många människor på trotoarerna. Snart blev det dock lite väl tråkigt så fick tag i en taxi. En galen färd senare(taxichaffören hävdade dock att han körde lugnt och stilla jämfört med sina kollegor) var jag framme. Mina trötta ben tackade extra mycket för att de slapp gå. Taxichaffisen rekommenderade ett indiskt ställe som låg ca 200meter från Bukit Bintang så han körde dit mig. Dyrt och fint var det. Dyrt med Malaysiska mått mätt i alla fall. Och mätt blev jag.

Så nu sitter jag igen på ett internetkafe och är trött. Och lovar mig själv att jag skall sova länge imorgon. Får se hur bra det går. Planen är i alla fall att ordna med boende på tors-söndag. Mitt nuvarande hotell är faktiskt för dyrt för mig just nu. En natt till var okej, men inte fyra. Får se om jag hittar något mysigt hostel eller kanske något annat trevligt. Men först lång sömn…

God natt.

Posted on mars 31, 2009 - by Martin

Varför backpacka i sydostasien?

Igår fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint också.

Jag har egentligen inte tänkt så mycket på varför.

Enkelt, tryggt och lagom

Till en början var jag mest inställd på att åka och vara mest i Thailand. Eller rättare sagt, när tanken att ta en paus från livet här hemma kom var Thailand det första landet jag kom att tänka på. Det kändes också lite lagom exotiskt och lagom svårt att åka till. Alla jag pratat med som rest runt Sydostasien berättar hur lätt det är att resa runt i de flesta länder. Thailand och Vietnam är väldigt turistanpassade idag. Kanske lite värre i Burma i och för sig.

$5-bungalows och $0.5-öl

Det är billigt att åka till Sydostasien. Om vi jämför kostnaden för att åka till och leva i Australien eller USA i ett halvår så är det väldigt stor skillnad. Eftersom jag bara har 10 månader på mig att samla ihop pengar passade Sydostasien bra helt enkelt av den anledningen. I de flesta böcker hamnar rekommendationen på ca $20-25 för den standard jag är ute efter inklusive resor och lite utflykter. Om det börjar tryta kan man spara ännu mer genom att bo på riktiga backpackerhak för bara ett par dollar natten.

2200 kloster, många apor och lite elefanter

När jag börjat läsa lite om länderna kring Thailand inser jag att det inte bara är enkla turistländer vi snackar om. Att resa i Burma kommer vara en utmaning. Men i Sydostasien finns inte bara charterparadisen utan också tuffa vandringar, farliga spindlar och klampande varaner. Och allt ligger inom bara någon timmes flygfärd från var som helst.

Koh Tao som är ett av mina första mål som det ser ut nu, är känt för sin dykning. Dykning är något jag gillar skarpt.Dessutom lagom spännande, och jag funderar även på att ta några påbyggnadskurser. Nattdykning verkar lagom farligt och avslappnande. Att flyta fram tyngdlös i ett mörker med endast några ljuskäglor från undervattenslamporna som stör fiskarnas sömn.

Att resa runt i ett land som Burma där buddismen är så mycket av människornas kultur blir intressant. Bara i Bagan i Burma finns ca 2 200 buddistiska tempel. Mäktigt!

Meditation, buddhism och ont i rumpan

Vipassana är den form av meditation jag sysslar mest med. Den kommer från Theravadatraditionen inom Buddismen, och kommer från områdena Burma, Kambodja och Thailand. Jag planerar att göra ett retreat i Thailand. En del av min resa blir att genomföra ett 21 dagars retreat i Wat Phradhatu Doi Suthep som ligger i norra Thailand. Jag har tidigare varit på ett 10-dagars Vipassanaläger i Ödehög, så 21 dagar låter verkligen som en utmaning. Efter 10-dagars retreatet hade jag fantastiskt ont i rumpan. Förhoppningsvis är det inte lika många timmar sittande meditation under 21 dagars. I Ödeshög var det 10-11h sittande meditation om dagen. Min rumpa har fortfarande traumatiska minnen från den tiden.

Paus

Men mest vill jag iväg och ta en paus från livet. Att vara utan att försöka prestera eller göra något. Inte försöka bli något eller reparera något eller skapa eller uppleva något. Ligga i en hängmatta framför en bungalow på nån ö i Thailand. Sova när jag är trött. Äta när jag är hungrig. Simma när jag vill. Bara låta mig själv andas. Bort från alla upplevda krav. Bara vara i hängmattan. Bara andas. Finnas. Leva.

Posted on mars 28, 2009 - by Martin

Burma VJ – dokumentärfilm från munkupproret i Burma

Det var bara jag och en annan person på bion. Jag satte mig nästan i mitten i den lilla salongen på Kino i Lund. Jag vet vad filmen kommer handla om. Jag vet vad som kommer hända. Ändå slår de gryniga bilderna mig hårt i magen nästan direkt. Jag ser hoppet i människorna i Rangoon i början av demonstrationerna. Hur de klappar och visar mod. Jag vet vad som kommer hända. Den gryniga filmen gör att det inte går att låtsas att det är en hollywood film. Det finns ingen god hjälte som räddar dom i slutet. Detta hände på riktigt. Folk dog. Och jag kommer gå på samma gator.

Bakgrund

Den 24 september deltog cirka 100 000 personer i demonstrationståget. Regimen slog tillbaka. Hårt. En japansk journalist och uppskattningsvis 150 andra människor dödades i massakern. Burma VJ är sammansatt av ett antal filmer som om ett nätvärk journalister som med dolda kameror filmade.

I september 2007 dubblerade regimen i Burma för gasen som driver bussarna med 500%. Samtidigt höjde de priset på bensin med 50% . Detta slog hårt mot den redan utnyttjade och fattiga burmesiska befolkningen. Flera mindre demonstrationer började dyka upp. Därefter började de buddhistiska munkarna protestera. Detta gjorde de genom att inte längre ta emot allmosor utan gå med upp-och-nervända skålar genom Rangoon. Regimen stängde genast gränserna för journalister. Utländska TV kanaler förbjöds arbeta i landet, så de enda som kunde berätta för världen om händelserna var en grupp unga videojournalister. Med små handkameror filmade de i det dolda övergreppen och smugglade de ut ur landet.

-Ni som inte är rädda för att dö får gå fram i täten.

Munk inför en av demonstrationerna

Jag kommer gå på samma gator

Redan efter ett par minuter av filmen börjar det kännas olustigt. Det här hände på riktigt. Och vid templen jag kommer besöka. Resan till Burma börjar kännas mer på allvar. Burma är verkligen ingen Ving-resort. I en del av filmen börjar en kvinna skandera ut sin avsky till regimen. Det tar knappt en minut innan hon är omringad av civilklädd hemlig polis. Big Brother fast på riktigt. Jag kommer vara övervakad när jag går fram på gatorna. Ögon kommer riktas mot mig. Men jag vill dit.

Jag är inte rädd för att resa in i landet. Enligt de guideböcker jag läst är det säkert att resa runt i. Så länge man inte frågar om fel saker, eller besöker fel platser.

Efter att ha sett Burma VJ inser jag allvaret i det. Och jag vill ännu mer åka dit. Kännar hur landet känns. Möta människorna. Se platserna. Prata. Berätta. Förmedla. Försöka förstå hur mod och hopp kan blomma även i Burma.

Burma VJ är en viktig film. Vill man försöka förstå vad som får ett förtryckt försöka resa sig mot en till synes övermäktig stat skall man se den. Men man skall vara beredd på att den är på riktigt. Det är inte film.

Recensioner: Aftonbladet(4/5), Expressen(4/5), Imdb(8.33/10), Svenska Dagbladet(5/6)
Mer information om upproret och filmen: Officiell hemsida, Wikipedia om upproret

Trailer till filmen

Posted on mars 23, 2009 - by Martin

Att vara vegetarian på resande fot

Hur jag valde att sluta äta kött

Under sommaren 2008 var jag iväg på en 10-dagars retreat i Ödeshög. Det var ett buddhistiskt retreat inom Vipassana-traditionen. När man går in i ett Vipassanaretreat tar man sig an ett antal löfte som man försöker hålla under hela retreatet. Ett av dom är att avstå från att döda, vilket innebär vegetarisk kost under kursen. Den varade i 10 dagar under de dagarna åt jag bara vegetarisk kost. Sedan gick det några veckor och jag märkte att jag fortsatte att äta mest vegetariskt även efter kursen.

I augusti 2008 åkte jag ner till Nantes i Frankrike för att lyssna på Dalai Lama. Vi var ett gäng som åkte minibus ner. De flesta var vegetarianer och därför föll det sig naturligt att jag fortsatte äta mest vegetarisk. Efter den resan märkte jag att jag faktiskt uteslutande åt vegetarisk kost. Med förbehållen att jag fortfarande äter musslor och räkor. Motivationen bakom detta är att jag inte tror att räkor och musslor är tillräckligt smarta och medvetna om sin existens.

Att jag blev vegetarian växte alltså fram och det var inte så att jag en dag blev dogmatisk och förkastade alla andra som äter kött. Milli väljer till exempel att ibland släpa hem en halv oxe och äta till fredagsmiddagen. Det är hennes val och jag ser inget konstigt i det. Jag hoppas att jag inte är fördömmande mot andra som inte gör samma val som jag. Jag tror dessutom att jag tyckte det var ett mer laddat beslut än många runt omkring mig tyckte. Min mamma sa mest ”OK” när jag väl förklarat varför och nu laga hon gärna något vegetariskt till mig vid bjudningar och så. Till och med verkar mamma ibland tycka det är kul att få överraska mig med nya vegetariska recept 🙂

På resande fot

Jag har aldrig stått på barrikaderna och skrikit slagord mot Scan. Även om det finns bra argument för t ex att det är bra både för miljön och min kropp är det inte min motivation. Min motivation handlar om hur jag känner. Ingenting är absolut med mitt val utan den bygger på hur jag känner och mår. Det är möjligt att jag börjar äta kött längre fram i livet, vem vet? Allt bygger på vad jag känner och tycker snarare än på teorier och dogmer.

Lonely planet har en sektion i sina guideböcker som heter just ”Vegeterians”. Där skriver dom lite allmänt om hur det är att vara vegeterian i landet. Vissa länder är nog svårare att vara vegetarian än andra. Egypten var väldigt lätt att hitta vegetariska alternativ. Landet är fattigt och torrt och man har kanske inte råd att äta kött hela tiden, alltså lär man sig laga fantastiskt goda grönsaksröror. Sverige är fortfarande väldigt mycket kött, kanske för att vi trots allt har mycket ängar för korna att beta på.

I de länder jag läst på om hittills(Vietnam, Laos, Burma och Thailand), verkar det vara rätt lätt att äta vegetariskt. De finns vegetariska nudelsoppor och stekt ris med grönsaker. Och inte minst jätteräkorna som jag verkligen ser fram emot.

Fisksåsen

Förutom fisksåsen då. Fisksås är fermenterad(jäst) fisk. Vad jag förstår så används den som sälta, ungefär som soja i kina och japan. Den används i nästan all mat i sydostasien. Fisk väljer jag att inte äta här hemma.

Undra hur jag kommer reagera på fisksås när jag är ute och reser? Det är gjort på något jag undviker att äta här hemma men samtidigt är det kanske svårt att välja bort den eftersom den finns i så mycket.

Gissningsvis kommer jag försöka undvika det när jag kan. Men det kommer nog blir för svårt att klara sig undan det i alla sex månaderna. Att försöka beskriva för en burmes från landsbygden att jag inte äter fisksås känns ganska klurigt. Så vi får se hur jag kommer göra med den. Det är det som kanske gör det lite lättare för mig.

Mitt val att inte äta kött bygger på empati och hur jag känner just nu. Om jag känner att det blir för jobbigt att undvika fisksåsen i Thailand kommer jag äta fisksås. Och jag kommer inte känna mig misslyckade eller syndig för det. Trots allt är det mitt val. Ett val jag gör för min skull. För att jag mår bra av det…

Posted on mars 12, 2009 - by Martin

Går det planera bort rädsla?

Osäkerhet är något jag har väldigt svårt för. Jag vill känna att jag har kontroll över situationen. Jag måste veta hur och vad jag skall göra i alla de situationer som uppstår. Det är så jag försöker göra mig av med min rädsla.

Ju mer jag planerar, ju mer behöver jag planera

När jag planerade min första tågluff började jag med att planera var jag skulle bo första natten i München. Då kändes det bättre. Men så snart jag bestämt var jag skulle bo ville jag veta var jag skulle äta också. Då kom jag på att jag måste veta vad jag skall göra på dagen också, så jag vet vilka ställen som är öppna vid vilka tider. När jag visste var jag skulle behövde jag ta reda på hur jag skulle ta mig dit. När gick bussen? Hur länge kan jag stanna på varje ställe?

För varje sak jag planerade såg jag att det fanns många fler saker jag måste planera bort så de inte gick fel. Och allt detta gjorde jag för att jag ville veta var jag skulle sova första natten.

Ju mer jag försöker planera bort rädslan, ju mer oroar jag mig för att det jag har planerat skall gå fel.

Rädsla är bara en känsla som går över

Den första impulsen när vi står inför något vi tycker är jobbigt är att försöka bli av det. Vi försöker göra någonting åt det. Om jag blir törstig går jag direkt och dricker. När jag känner ilska agerar jag ut den. Vi gör allt för att bli av med det vi inte tycker om. När vi inte kan bli av med det försöker vi fly undan det. Mår vi dåligt försöker vi distrahera oss för att inte bli påminda om hur vi mår.

Vårt samhälle sänder ut signaler att vi aldrig skall behöva känna obehag. Ont i magen? Här ta samarin! Känner du dig tjock? Här är en ny diet. Känner du dig ledsen? Här köp lite dillchips! Hela tiden distraheras vi från att verkligen känna någonting. Eller i alla fall inte känna det som är jobbigt i livet.

Vi delar upp känslor i de vi tycker om, som när att vara glad över vädret, och de vi inte tycker om, som att vara irriterad på tåget när det är för mycket folk. De känslor vi gillar vill vi ha för alltid, och de vi inte gillar försöker vi göra något åt. Samtidigt försvinner känslorna hela tiden och ersätts med nya. Den rädsla vi kände igår känns främmande idag; imorgon förstår vi inte hur vi kunde vara så glada idag. Allting förändras. Eller som någon sa ”Det enda vi är säkra på är att vi inte kan vara säkra på något”.

Känslor föder tankar

När vi har en känsla börjar vi skapa tankar kring den: ”Vilket fantastiskt skönt väder det är idag. Solen skiner och fåglarna kvittrar. Sånt här väder skulle det alltid vara! Nu mår jag bra. Så här skall livet vara”.Eller om vi har en jobbig känsla: ”Usch nu är jag rädd igen. Varför är jag rädd för det är väll ingenting att vara rädd för? Usch, vill inte vara rädd. Jag vill inte känna så här.”.

Våra tankar försöker förklara och rättfärdiga våra känslor. Känslorna kan i sin tur leda till nya känslor. När vi mår dåligt förstärker vi ofta våra känslor med tankar som ”Jag är värdelös” och ”Ingen tycker om mig”. Dom tankarna får oss att känna ännu mer ledsamhet och skam, som vi genast börjar förklara med nya tankar. Det som började med att du kände att du kunde gjort bättre ifrån dig på presentationen på jobbet kan sluta med att du övertygat dig själv om att du är en misserabel idiot som ingen tycker om. Och allt detta för en presentation.

Mitt sätt att behandla rädsla tidigare har varit att agera; att planera. Jag försökte göra någonting åt känslan. Men nu inser jag att jag först skall försöka lära mig är att acceptera rädsla och se den för det det är. Det är bara en känsla. Jag har hundratals olika känslor varje dag. Precis som alla andra känslor kommer den försvinna. Jag tror jag behöver lära mig att sitta kvar med rädslan, utan att agera på den. Utan att försöka bli av med den eller göra någonting åt det. Bara sitta med den och se vad det är. Oftast behöver vi inte göra något åt det som känns jobbigt, det går över i alla fall. Och om vi behöver göra något åt det brukar vi inte ta så smarta beslut när vårt främsta mål är att fly från rädsla. Att fly från något är oftast sämre än att ta sig till något.

Självklart är vissa rädslor sunda, som rädslan som får dig att inte ta onödiga risker. Men för det mesta handlar rädslor i vad som kan hända i framtiden. Det är inte det vi är med om här och nu som är skrämmande, utan det vi tror kan hända i framtiden.

Jag tror resan kommer bli en bra lektion i att hantera oro och rädsla. Det går inte planera en sexmånaders resa på dagsbasis. Framförallt inte när man är i trakter där tågtidtabellen snarare ses som ett förslag än hålltider.

Det kommer finnas tillfällen när jag är rädd och inte vet vad jag skall göra. När framtiden känns osäker och jag känner mig ensam och rädd. Det är då jag hoppas jag vågar stannar kvar i rädslan och känslorna och se den för vad den är: känslorna som kommer gå över.

Jag tänker ibland på ett citat av Lakha Lama, en tibetansk lärare som jag ibland går och lyssnar på. På frågan om hur man skall tackla oro inför framtiden svarade han:

”If you worry about things you can change, you don’t have to worry just change it. If you worry about things you can’t change, you don’t have to worry because you can’t change it anyway. Worrying is just bad entertainment.”

Lakha Lama Rinpoche

Jag hoppas jag kan se rädslor på det sättet under resan. Om inte tror jag att jag överlever i alla fall. Den känslan kommer också gå över…

Posted on mars 4, 2009 - by Martin

Att resa i Burma (Myanmar)

Uppdatering: Detta inlägg skrev jag innan jag åkte iväg på min resa. Vill du läsa om hur jag upplevde Burma när jag väl var på plats kan du göra det på min sida med alla inlägg om Burma.

Burma, av diktaturen kallad Myanmar, är nog det land jag ser fram mest emot på min resa. Samtidigt är Burma det land jag är mest rädd för att resa i.

UD avråder inte en att resa, men beskrivningen av säkerhetsläget i landet låter inte direkt som Danmark:

Det är möjligt för  turister att resa relativt fritt och säkert i de delar av Burma som är öppna för utländska besökare. Resande till Burma bör hålla sig underrättande om situationen i landet genom media eller på annat sätt.

Ordet var relativt…

Det är de burmesiska människorna jag åker dit. De flesta är bönder och väldigt fattiga. Landet är sedan 1962 en militärdiktatur. Ett demokratiskt val genomfördes 1990 där Aung_San_Suu_Kyi vann stort. Militärdiktaturen ogiltigförklarade då helt sonika valet och satte henne i husarrest.

Att ens nämna Aung San Su Kys namn eller fråga om partiet hon arbetade(NLD) är idag mer eller mindre förbjudet. En taxichafför kan råka illa ut om han kör en turist till hennes hus. Som turist gäller det alltså att inte ställa fel frågor.

Samtidigt som människorna är väldigt förtryckta läser jag i flera böcker om burmesernas gästfrihet och vänlighet.

För några år sedan drog en stark orkan in över huvudstaden Yangoon. När vinden hade bedarrat såg man att stora bitar guld från toppen på Shwedagon Pagoda hade blåst bort. Pagodan är den heligaste platsen i Burma. Själva kronan består av guld med 5,448 diamanter och 2,317 rubiner insatta.

Nyheten spred sig om att Pagodan hade blivit skadad och behövde reparationer. Då började de burmesiska människorna samla ihop det guld de ägde. Eftersom banksystemet inte fungerar i Burma sparar de sina livsbesparingar i form av guldsmycken och guldföremål. Så burmeserna skickade allt guld de hade till munkarna i Pagodan så att kunde använda det till reparationen. Så viktigt tycker burmeserna att buddhismen och munkarna är.

Det är lite kontrast jämfört med att många i Sverige går ur svenska kyrkan på grund av kyrkoskatten. [geo_mashup_map]