Posted on november 27, 2009 - by Martin

Viktig humor i Mandalay

Mandalay kändes lite gruffigare än Yangoon. Lite skitigare. Men också lite mer äkta. Som om staden känner sig lite mer självständig. Inte lika bunden till juntan. Fast den fanns där hela tiden i alla fall. Jag blev ständigt påminnd om regeringens stålgrepp kring burmesernas tungor. På väg till Moustache Brothers började jag försiktigt prata med min cykeltaxichafför. Ju längre vi cyklade, ju mer vågade han berätta om läget. Han bekräftade det jag hört från andra burmeser. Det har varit tuffa tider för de som jobbar med turism. 2007 kom nästan inga turister på grund av munkarnas uppror. Året efter var det orkanen som hindrade dom. Han hoppades på bättre tider i år. Jag frågar försiktigt vad han tror om valet nästa år. Han börjar svara men tystnar snart eftersom vi snart är framme vid de mustaschprydda bröderna.

Väl framme hoppar jag av och går in i något som mest ser ut som en del av ett skjul eller ett övergivet garage. Längs med ena långväggen står ett tiotal platstolar. En dryg meter framför finns den provisoriska scenen. På väggen bakom scenen hänger mängder med merionettdockor. I taket surrar ett par fläktar. Mest för att hålla myggen borta. Vid sidan om scenen står en mick och gammal förstärkare som är drivs av ett bilbatteri. Senare får jag förklarat att de har tre olika elsystem i garaget; statliga(som nästan aldrig fungerar), elen från fastighetsägaren(fungerar ibland) och en egen generator om de två andra är utslagna. På väggarna hänger bilder på Aung San Suu Kyi. Det slår mig att det är de första bilderna jag ser på henne sedan jag kom till Burma.

”In Burma we used to call thieves, thieves. Now we call them the government.”

Moustache Brothers dagliga show är en av de få platserna i Burma där du kan höra öppen kritik. Numera bara på engelska och för turister. Förbjudna att uppträda för burmeser. 1997 fick de den stora äran att uppträda hemma hos Aung San Suu Kyi för henne och ledare inom oppsitionspartiet NLD, National League for Democracy. Bland annat skämtade en av medlemmarna i truppen, U Lu Zaw, om att regeringensmännen egentligen borde kallas tjuvar. Dagen därpå blev två av bröderna fänglsade. De dömdes till sju års fängelse för skämtet. Arbetsläger. Bland mördare och kriminella. Under tiden fortsatte den kvarvarande brodern i truppen själv. Fortsatte gäcka regeringen.

Nu är de i full gång igen med sin stundtals märkliga blandning av satir och klassisk burmesisk dans. Det är enkel slaptstickhumor. Det är nästan jag förväntar mig snubbelhumor ibland. Fast bland de billiga poängen får vi fem i publiken ändå insikter om burma. De levererar rak och naken sanning. Med hjälp av små skyltar förklarar de burmas stora och många problem. HIV. Prostitution. Regeringen. Skövlingen av skog. Militären. Korruption. Det blir många skyltar till slut.

Efter en dryg timme går jag därifrån. Ut genom tygstycket de hänger för så inga utanför skall kunna se in. Förbi mamman till bröderna som ständigt håller vakt efter hemliga polisem, MI. Ut till min cykeltaxi. Det har blivit mörkt och lite kyligt ute nu.

“You cannot close my mouth, ears and eyes. If you want to do that, it would be better not to release me”

Par Par Lay när han släpptes från fängelse 2001

Tom Grundy på GlobalCitizen träffade bröderna för ett tag sedan och fick en intevju:

Liknande inlägg

• På plats i ett varmt och vänligt Burma Så var jag på plats i Burma. Varmt, dammigt men ganska vänligt än så länge. Resan hit gick bra och det var inga större problem att komma in i landet. Många små papperslappar behövde fyllas i men det var inte så farligt. Det fanns en steril känsla över den lilla...
• Att resa i Burma (Myanmar) Uppdatering: Detta inlägg skrev jag innan jag åkte iväg på min resa. Vill du läsa om hur jag upplevde Burma när jag väl var på plats kan du göra det på min sida med alla inlägg om Burma. Burma, av diktaturen kallad Myanmar, är nog det land jag ser fram...
• Burma VJ – dokumentärfilm från munkupproret i Burma Det var bara jag och en annan person på bion. Jag satte mig nästan i mitten i den lilla salongen på Kino i Lund. Jag vet vad filmen kommer handla om. Jag vet vad som kommer hända. Ändå slår de gryniga bilderna mig hårt i magen nästan direkt. Jag ser...
• Varför backpacka i sydostasien? Igår fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint också. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på varför. Enkelt, tryggt och lagom Till en början var jag mest inställd...
• Allt är guld som glimmar på Shwedagon Pagoda Shwedagon Pagoda är fantasiskt. Det är levande. En plats fylld med guld och människor. Munkar och turister. Burmeser och så jag. Och min nyfunne danske vän Ken. Stupan kröns av 5,448 diamanter, 2,317 rubiner 8,688 blad med guld och mängder med andra ädelstenar. I toppen finns en stor diamant. Fantastiskt....