Posted on september 27, 2009 - by Martin

Semestern har tagit slut, vykortet är oskrivet

- Trust me, it’s paradise. This is where the hungry come to feed. For mine is a generation that circles the globe and searches for something we haven’t tried before. So never refuse an invitation, never resist the unfamiliar, never fail to be polite and never outstay the welcome. Just keep your mind open and suck in the experience. And if it hurts, you know what? It’s probably worth it.

Richard – The Beach

Leonardo DiCaprios ansikte fladdar i vinden. Filmduken smackar när den kraftiga blåsten får tag i den. Jag sitter på en restaurang på Koh Tao tillsammans med ett trettiotal andra människor. Utslängda på kuddar och ihopsjunkna i stolar. Närmast mig sitter mina senaste resevänner. Christian och Marko. Två grymt sköna svenska killar som precis börjat sin långa resan. Stannade till på Koh Tao på väg mot Australien. Runar, en norsk kille Christian och Marko träffade på ett dyk. O sist Sirle(tror jag hon heter), en lettisk tjej som jag träffade första gången igårkväll. Vi sitter och kollar på The Beach. Det är andra gången jag ser filmen på den här resan. Kliche´. Förutsägbart. Men ganska kul.

Jag tar en klunk av min annanasshake. Suckar. Och inser att jag inte längre är på semester. Det här är min vardag nu.
Semester är nog för många just att se fram emot något. Planera. Ett andningshål. En stund då allt runt omkring känns lite mer spännande. Lite godare mat. Vinet är lite mer spännande. Och solen lite varmare. Vi målar upp en idyll och längtar till den alla veckor på året vi inte är Iväg. Vi försöker uppleva resan redan innan vi åker iväg. Känner dofterna. Drömmer om allt vi skall se. Vi längtar efter smakerna.

Vi vet vad vi skall berätta för dom där hemma redan innan vi åkt. Hur god maten var. Värmen, människorna! Vi vet vad vi skall skriva på vykortet innan vi ens lämnat Sverige.

Kanske är det just det jag inte vet nu. Jag vet inte vad jag kommer skriva på vykortet jag kanske skickar om några dagar. Jag har inga planer på vart jag skall eller vad jag skall uppleva. Försöker inte jaga en speciell upplevelse utan inväntar vad som händer istället. Vi får se vad jag vill göra. Vad jag känner för.

Silvia Boorstein berättade en gång om en äldre dam hon träffat på en av sina resor till Spanien. Damen berättade hur hon och hennes man aldrig planerar sina resor. De hyr en bil när de kommer fram till resmålet och sedan får de se vad som händer. Inga planer. Ingenting speciellt att uppleva. Silvia rekommenderar damen en väldigt mysig spansk fiskeby. “Jag hoppas du åker till den nu.” säger Silvia. Damen ler tillbaka och svarar “Det hoppas jag också”.

Jag trodde att jag skulle dyka mycket den här veckan. Till min stora förvåning har jag inte gjort det. Tydligen vill jag inte det. Varje dag tänker jag att jag skall skriva upp mig för något dyk. Men så inser jag att imorgon vill jag inte. Och så går det. Kanske är det just det som gör att det inte känns som semester längre?

Jag försöker inte hitta upplevelser. Försöker att undvika att se resan som en uppgift eller ens ett äventyr. Jag bara gör det jag vill. Och just nu vill jag tydligen sova mycket, dricka fruktshakes och läsa böcker. Det blir nog inte så intressanta vykort av det. Men så är jag inte heller på semester längre…

Sirle väntar på upplevelser. Och frukost.

Pad Thai med räkor till frukost

Vardagsboende - 100kr/natten

Liknande inlägg

• Koh Samui Varmt. Soligt. Torrt. Bungalow vid havet. Leenden. Vila. Tid att andas. Hängmatta. Het sand. Het sand mellan tårna. Het sand i bungalown. Het sand på handduken. Het sand överrallt. En geckoödla i taket. Ljummet hav. Mjuka vindar. Solblänk. Fallande palmlöv, leende människor. Knattrande mopeder. Mjuk housemusik. Skratt. Mat. Salta dofter....
• När är det dags att åka hem? När skall jag åka hem? Och varför? Jag har rest i snart fem månader. Om en månad skall jag börja jobba. Hur lång tid behöver jag för att rehabilitera mig? När börjar paradiset känns tillräckligt? Jag sitter i en ganska obekväm trästol. Klockan är strax efter två på eftermiddagen. Mitt...
• Katt-terapi på Koh Phangan Det bor en katt på min balkong. Hon kommer lite då och då och hälsar på när jag sitter där. Imorse låg hon på min stol när jag kom ut efter att ha ätit frukost(musli, toast och färsk annanas/apelsinjos). Lite skamsen hoppade hon ner från stolen när hon såg mig...
• Nytt boende och några bilder från KL Jag har nu lämnat mitt hotell och fortsatt mot hostel Cosmopolitan istället. Det är helt okej, även om det ligger lite avsides jämfört med hotellet. Det gemensamma rummet är inte så stort, men det är betydligt billigare än hotellet. Dessutom behövde jag träffa lite andra resande. Jag bor i ett...
• Självbevarelsedrift och motorcykeltaxi i Bangkok Till slut tycker till och med taxichauffören att det är lite löjligt. Han kör in till trottoaren, vänder sig om och säger “Take motorbike instaead. Much better for you.” Så jag hoppar ut. Efter att ha färdats 25minuter i Bangkoks rusningstrafik förstår jag varför små scooters, motorbikes eller Motos, är...