Posted on september 27, 2009 - by Martin
Semestern har tagit slut, vykortet är oskrivet
– Trust me, it’s paradise. This is where the hungry come to feed. For mine is a generation that circles the globe and searches for something we haven’t tried before. So never refuse an invitation, never resist the unfamiliar, never fail to be polite and never outstay the welcome. Just keep your mind open and suck in the experience. And if it hurts, you know what? It’s probably worth it.
Richard – The Beach
Leonardo DiCaprios ansikte fladdar i vinden. Filmduken smackar när den kraftiga blåsten får tag i den. Jag sitter på en restaurang på Koh Tao tillsammans med ett trettiotal andra människor. Utslängda på kuddar och ihopsjunkna i stolar. Närmast mig sitter mina senaste resevänner. Christian och Marko. Två grymt sköna svenska killar som precis börjat sin långa resan. Stannade till på Koh Tao på väg mot Australien. Runar, en norsk kille Christian och Marko träffade på ett dyk. O sist Sirle(tror jag hon heter), en lettisk tjej som jag träffade första gången igårkväll. Vi sitter och kollar på The Beach. Det är andra gången jag ser filmen på den här resan. Kliche´. Förutsägbart. Men ganska kul.
Jag tar en klunk av min annanasshake. Suckar. Och inser att jag inte längre är på semester. Det här är min vardag nu.
Semester är nog för många just att se fram emot något. Planera. Ett andningshål. En stund då allt runt omkring känns lite mer spännande. Lite godare mat. Vinet är lite mer spännande. Och solen lite varmare. Vi målar upp en idyll och längtar till den alla veckor på året vi inte är Iväg. Vi försöker uppleva resan redan innan vi åker iväg. Känner dofterna. Drömmer om allt vi skall se. Vi längtar efter smakerna.
Vi vet vad vi skall berätta för dom där hemma redan innan vi åkt. Hur god maten var. Värmen, människorna! Vi vet vad vi skall skriva på vykortet innan vi ens lämnat Sverige.
Kanske är det just det jag inte vet nu. Jag vet inte vad jag kommer skriva på vykortet jag kanske skickar om några dagar. Jag har inga planer på vart jag skall eller vad jag skall uppleva. Försöker inte jaga en speciell upplevelse utan inväntar vad som händer istället. Vi får se vad jag vill göra. Vad jag känner för.
Silvia Boorstein berättade en gång om en äldre dam hon träffat på en av sina resor till Spanien. Damen berättade hur hon och hennes man aldrig planerar sina resor. De hyr en bil när de kommer fram till resmålet och sedan får de se vad som händer. Inga planer. Ingenting speciellt att uppleva. Silvia rekommenderar damen en väldigt mysig spansk fiskeby. ”Jag hoppas du åker till den nu.” säger Silvia. Damen ler tillbaka och svarar ”Det hoppas jag också”.
Jag trodde att jag skulle dyka mycket den här veckan. Till min stora förvåning har jag inte gjort det. Tydligen vill jag inte det. Varje dag tänker jag att jag skall skriva upp mig för något dyk. Men så inser jag att imorgon vill jag inte. Och så går det. Kanske är det just det som gör att det inte känns som semester längre?
Jag försöker inte hitta upplevelser. Försöker att undvika att se resan som en uppgift eller ens ett äventyr. Jag bara gör det jag vill. Och just nu vill jag tydligen sova mycket, dricka fruktshakes och läsa böcker. Det blir nog inte så intressanta vykort av det. Men så är jag inte heller på semester längre…
Sirle väntar på upplevelser. Och frukost.
Pad Thai med räkor till frukost
Vardagsboende - 100kr/natten
Andra berättelser från min resa
Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu?Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi […]
Ko Tao fick de två sista veckorna i septemberImorgon åker jag vidare till Bangkok. Jag lämnar Ko Tao åt monsunen och regnet och blåsten. Säger hejdå till hundarna och tar bussen mot kaos. När jag kom hit var det närmare fyrtio grader […]
När är det dags att åka hem?När skall jag åka hem?
Och varför? Jag har rest i snart fem månader. Om en månad skall jag börja jobba. Hur lång tid behöver jag för att rehabilitera mig? När börjar paradiset känns […]
Koh Tao dök upp i fredagsJag vaknar lite innan klockan ringer. Klockan är strax innan åtta. Igår kollade jag upp en trevlig strand på östra sidan av Koh Phangan som verkade trevlig. Men någonting har ändrats. Jag […]
Skicka hem saker från ThailandJag kommer så klart försöka resa så lätt som möjligt på min resa. Ett par kilo låter inte så mycket när man är i Sverige, men att kånka runt på bara ett kilo extra när det är 40 grader […]
Full Moon Party på nyårsafton 2009Nyårsafton
Koh Phangan, Thailand
19:38 Förberedelserna
Jag känner mig så där lite sprudlande förväntansfull. Ett lätt pirrande i magen. Från sovrummet kommer skön nattklubbsmusik […]
Besök min hemsida
september 27, 2009
Permalink
Härlig inställning du har.
Besök min hemsida
september 27, 2009
Permalink
Verkar ändå vara en skön vardag, en som du kan andas och koppla av i. Det är väl en upplevelse i sig, som verkar väl värd att spendera tid på… 🙂
Besök min hemsida
september 30, 2009
Permalink
yep. and especially i was waiting for that breakfast! a bit less than you, but..
Besök min hemsida
oktober 1, 2009
Permalink
Sofi, Madde: gör mitt bästa för att inte göra någonting vettigt, och det lyckades jag med 🙂
Sirle: Yep, I think I needed that breakfast more than you did haha 🙂
Besök min hemsida
oktober 12, 2009
Permalink
[…] jag för att byta ö, ett par timmar senare sitter jag och pratar dyk med en tjej från Stockholm. Semesterkänslan försvinner bort och ersätts av en känsla av lugn och njutning. Jakten på upplevelser känns inte lika viktigt […]