Posted on januari 3, 2010 - by Martin

Livsfarliga, kramgoa tigrar i Chiang Mai

Det ligger en tiger i mitt knä. En livs levande stor, livsfarlig, blodtörstig och fullkollmligt underbart söt tiger. Hon ligger på rygg och jag ruffsar i den vita pälsen på magen. Den är längre än jag trodde. Mjuk. Len. Den livsfarliga tigern sover. Och jag ler.

Det känns verkligen märkligt att gå mellan de olika hägnen på Tiger Kingdom här i Chiang Mai. Jag gillar inte katter så värst mycket, även om det börjar ändras lite, men Min Älskade Flickvän är helt galen i dom. Så till den grad att resplanerna ändrades just för att vi skulle ha tid att komma upp till Chiang Mai och tigrarna. Så vi kör hela paketet. Vi skall klappa dom alla. Gosa tills vi tröttnar. Eller dom. Once in a life time antar jag.

Vi börjar hos de minsta små ungarna. Just hon som jag har i knät var runt fyra månader tror jag. Fantastiskt söt och trött. Vill inte alls leka, utan ligger mest utsträckt i mitt knä och verkar ganska nöjd över att bli kliad på magen. Vi sitter där och säger ”Åhhh” och ”Ahhhh” i femton minuter innan vi går vidare till nästa storlek, de halvvuxna. Nu börjar vi snacka katter här. Även om tigrarna fortfarande är lekfulla så är de lite väl stora för att jag skall vilja leka med dom. En av tigrarna vill börja busa med mig, men jag väljer att lämna walk-over.

Det känns märkligt att lägga sig och gosa med en fullvuxen tiger. Pälsen känns nästan konstgjort randig. Som om någon har klätt upp en förvuxen bondkatt ungefär. Typ cat in drag. Under pälsen känner jag musklerna. Stora och smidiga. Bakbenen är gigantiska. Jag inser att om misen väljer att byta humör från ”fantstiskt lat” till ”frenetiskt aggresiv” hade det tagit en knapp sekund innan han har mig i sina käftar. Märklig känsla att ha samtidigt som en känsla av mysighet och vilja att klappa och gosa finns hos mig.

Tigrarna föds upp i fångenskap och genom livslång träningen lär sig tigrarna att undriva att rivas och bitas. Enligt Tiger Kingdom används inga droger och inga andra bestraffningsmetoder än slag på nosen. Dessutom sitter en djurskötare alltid nära till hands när vi möter djuren. Om en tiger blir för lekfull, vilket mellantigern blev ett tag, får den sig ett lätt slag på nosen med en pinne.

Genom att ständigt ge belöning och bestraffning beroende på tigerns beteende har de lyckats få djuren att, ptja, inte äta människor. De accepterar att nervösa turister kommer in, klappar dom på magen och tar en bild.

Det är verkligen märkligt hur de lyckats. Genom enkla belöningssystem får de ett av stort rovdjur att bli lugnt och stilla. Får det att inte gå till attack när främmande människor intar dess territorier. Undrar när vi kan lära oss göra samma sak på människor?

Liknande inlägg

• Meditationsretreat i Chiang Mai – så funkar det Jag är tillbaka igen. Efter tjugo dagar i tystnad. Tjugo dagar meditation. Tjugo dagar reflektion. Men nu är jag tillbaka. Det var en fantastiskt jobbig, givande, rolig, tråkig, arg och underbar tid. En tid bland munkar, katter, nunnor och eftermiddagsyoghurt.  Här kommer en liten redovisning om hur saker och ting...
• Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu? Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila. En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen....
• Tystnad… Imorgon går jag in i ett meditationsretreat. In i ett buddhistiskt kloster för att meditera hela dagarna. Andas och vara tyst. Utan böcker. Utan telefon. Utan internet. Så bloggen kommer vara lika tyst som mig. Förutom alla underbara kommentarer som ni skriver. Och kommer fortsätta skriva. Jag är tillbaka senast...