Posted on december 19, 2009 - by Martin

Att pruta vid Central Market i Phnom Pehn

– Four dollars! Very good price for you Sir.

Kvinnan håller fram de två boxershortsen som hon redan lagt i en plastpåse. Jag behöver köpa nya boxershorts och de två Calvin  Kleinkopiorna verkar helt okej. Fast jag har redan köpt för mycket.

Jag och Ken skulle bara inom Central Market här i Phnom Penh för att köpa en skjorta till honom. Men väl nere på Central Market  slogs jag av köplust och låga priser. I händerna har jag nu kassar med en skjorta($6), två bälten($1 styck) och två byxor($11 för båda). Byxorna har jag dessutom fått upplagda för 1$.

Bakom henne i det lilla båset finns mängder av underkläder och tshirts. Allt är kopior och billigt. Marknaden är under tak och består av hundratals små bås som säljer kläder och väskor, telefoner och tyger. När jag går mellan båsen ropar försäljarna efter mig att köpa just deras byxor, just deras varor.

Jag svarar skrattade kvinnan bakom disken.
– No, no. Four dollars is too much. Two dollars.

Kvinnan ler tillbaka. Prutningen har börjat.
– Ok, special price for you. Three dollar fifty. Last price.
– Im sorry but too much money. Two fifty. Good price for you.
– Sorry cant do. I will lose money. Three dollars.
– Come on. You know two fifty is a good price. You win and I win. Both happy. Come on my friend. Two fifty!
– Three dollars, svarar hon leende tillbaka.

Nu börjar även försäljarna intressera sig för oss. De vill veta vem som vinner. De vill veta hur det går för västerlänningen; hur mycket kvinnan kan få ut av mig. Jag och kvinnan håller benhårt fast vid våra positioner. Hon viker sig inte. Skämtandes och skrattandes kommenterar vi boxershortsen kvalitet och hur lite pengar fifty cents  är för mig och hur mycket hon tycker det är för henne. De övriga försäljarna skrattar med.

Efter någon minut börjar jag vända mig om mot Ken och låtsas vara väg att gå. Visar att jag inte tänker ge mig utan hellre går. Ken spelar lite irriterad, vi har gjort så här förrut, och säger menande att jag borde strunta i det så vi kan gå vidare. Jag levererar mitt sista bud lite uttråkat. Tar ett steg därifrån.
– Two fifty last price.
– Ok ok, two seventyfive, ropar kvinnan efter mig.

Jag ler. Jag vann.
Skrattande vänder jag mig om mot min försäljerska.
– Very good my friend. You are very hard to bargain.

Hon skrattar lättat tillbaka och räcker fram påsen med mina nya underkläder. Jag sträcker över tre endollarssedlar.
– Thats ok, keep the change!

Försäljarna runt omkring oss skrattar högt. Jag vann spelet. Dubbelt.

Jag fick henne att gå med på ett lägre pris. Fick henne att bli nöjd när jag ändå betalade hennes pris. Dessutom fick både hon och jag och dom runt omkring oss fantastiska skratt på köpet.

För det handlade så klart aldrig om en halv dollar.

Dela gärna inlägget:

Facebook

Google+

Pinterest

Twitter

Tumblr

email