Posted on januari 19, 2010 - by Martin

Att åka fel men undvika ångra sig

Är det något jag tror jag lärt mig under resan är att gå på min impuls. Att att göra det där som man känner man vill. Och göra det direkt innan för mycket ifrågasättande och tvivel slår på. Innan den rationella rösten säger ”är det så bra? skall du inte tänka igenom allt först?”.

Jag har en väldigt stark rationell röst i mig. Och ofta har jag lyssnat på den. Men inte denna gången. Jag satt på vandrarhemmet i Singapore och insåg att jag inte ville vidare österut utan gå in i retreat igen. Jag ville tillbaka till mitt tempel och sitta och meditera.

Så jag ringde till den ansvariga på templet. Jodå, det fanns plats om tre dagar till mig. Inga problem. Kom klockan tio så löser vi det.

Snabbt gick jag in på Singapore Airlines hemsida och bokade en biljett. Dyr blev den eftersom det var så kort tid tills jag ville resa. Men det är det värt tänkte jag. Jag reser redan dagen efter jag tog beslutet om retreatet. Skönt att vara på väg!

Två dagar senare sitter jag på ett nytt vandrarhem. Denna gången i Chiang Mai. Jag känner nu igen mig i staden och kan hitta runt. Det känns lite hemtamt. Men det är något som inte riktigt vill. Något som gör att jag går runt med en oro i kroppen. Så dagen innan jag skall in i templet inser jag det: jag vill egentligen inte påbörja ett nytt retreat. Jag sitter en stund och känner efter. O nej, det är inte den reationella rösten som fått mig att ändra mig. Det är bara så att jag inte vill påbörja den påfrestning som ett retreat kan innebära. Även om det kanske skulle ge mig mycket och jag skulle kanske bli vis och så. Men jag vill helt enkelt inte.

Inte helt oväntat kom då den rationella, förnuftiga rösten in och värderade och anklagade. ”Vad var det jag sa, du skulle ha tänkt igenom det innan du åkte in i Thailand igen. Då hade du sluppit betala en massa pengar för flygbiljetten! Att du alltid ställer till det, hoppas du lärt dig något av det!”.

Och det har jag.

Att det inte är hela världen att gå på impuls ibland. Att världen inte går under om jag gör det lite halvgalna. Visst, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig och det kostar lite extra pengar. Men då gjorde jag ju i alla fal någonting. Då satt jag inte bara och funderade på vad jag skulle göra. Och så här i efterhand kanske det var bäst att jag åkte upp hit till Chiang Mai och ångrade mig i alla fall.  Annars hade jag ju inte kunnat skratta och förundras över hur det kan gå när jag väljer impuls. För det oftast inte sakerna vi gör vi ångrar, utan chanserna vi aldrig tar.

Dela gärna inlägget: