Posted on december 22, 2009 - by Martin
Angkor What? Utebliven magi bland Khmeriska tempel
Tolka mig rätt. Angkor Wat är vekligen fantastiskt. Ankor är mäktigt och stort. Men platsen lyckades ändå inte beröra mig. Inte som templen i Bagan gjorde.
Templen var stora och gamla och fulla med Buddhahuvud och bilder på dansande människor. Men någonting hindrade mig från att känna det magiska.
Ankor har blivit en fantastisk turistindustri. Varje gång vår tuktuk stannade framför ett tempel kom människor springande och ville sälja vatten och guideböcker. Skyltar och broar visar vägen genom templen. Även o templen är många finns alltid turister nära dig. Den romantiska bilden av att utforska ett tempel på egen hand lyckas jag aldrig uppleva.
Inträdet på $30 gällde för tre dagar. Sedan betalar vi Tuktuk runt tio dollar om dagen. Då kör han oss till de tempel vi vill besöka. Vi hinner med ett par tempel varje dag. Mäkigast är solnedgågnen vid Ankor Wat. Mest minnesvärd en lång brant vandrig upp för till ett tempel på en höjd. När vi kom upp var vi nästan ensamma och hade en fantastisk vy ut över Ankor och även Ankor Wat längre bort. Fantastiskt vackert. Och varmt.
Kanske var jag inte påläst nog; kunskap om förhöjer njutningen av upplevelserna.
Eller så var det turistanpassningen och horderna av försäljare och turister som hindrade mig. Kanske hade jag fel förväntingar på hur tempelupplevelserna skulle vara.
För något var det som hindrade mig från att känna magin av Angkor Wat.
- Utsikt från en TukTuk
- Vallgraven vid Ankor Wat
- Vallgraven vid Ankor Wat
- Ankor Wat
- Buddhahuvud fanns det gott om
Liknande inlägg
- Magiska tempel från ballong över Bagan Det kändes nästan inte alls när vi lämnade marken. Till och mindre än när man åker hiss. Och när vi väl är uppe känns det som att stå i ett litet stabilt golv. Sakta stiger vi upp högre och högre i skyn. Värmen från brännaren känns i nacken och ett...
- Laos – som jag tänker mig det Laos verkar vara väldigt soft och skönt. Mycket djungel, vattenfall och långsamma dagar. Som planen är nu kommer jag nog sticka dit efter jag varit i Burma vilket borde betyda sent November. Ett par tre veckor blir det nog här. Jag kommer troligtvis flyga in från Bankok till Vientiane, och...
- Viktig humor i Mandalay Mandalay kändes lite gruffigare än Yangoon. Lite skitigare. Men också lite mer äkta. Som om staden känner sig lite mer självständig. Inte lika bunden till juntan. Fast den fanns där hela tiden i alla fall. Jag blev ständigt påminnd om regeringens stålgrepp kring burmesernas tungor. På väg till Moustache Brothers...
- Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu? Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila. En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen....















Besök min hemsida
januari 15, 2010
Permalink
Hej Martin!
Vill bara berätta för dig att jag tycker det är sååå intressnt att följa din resa, dina upplevelser men allra mest din människosyn och reflektionen på livets värden. Livet är en resa och en process. Alla dina fantastiska texter och bilder är så spännande.
Ha det gött!
Ingrid från ”Källehult”
Besök min hemsida
januari 16, 2010
Permalink
Jag vet inte vad jag hade förväntat mig… kanske gå och upptäcka lite själv i en djungel av övervuxna ruiner. Lite mörkt, lite hemlighetsfullt. Hänföras av en uråldrig stämning. Men istället blev det tuktuk, strid ström av turister och barn som sålde sjalar eller böcker. Inte fel på något sätt, och sällskapet kan jag verkligen inte klaga på
– men Angkor var inte vad jag hade sett framför mig. Och ju mer jag tänker på det, desto mer förstår jag vad du har berättat för mig – det är inte sevärdheterna som gör resan. Det är vad man upplever under de stunder och möten som är mellan dem…
Besök min hemsida
januari 16, 2010
Permalink
Vi är fortfarande med på din resa.
Efter dina inlägg och bilder verkar allt vara underbart. Ha en fortsatt
trevlig färd.
Kram Kenneth o Rose-Marie