Burma, av diktaturen kallad Myanmar, är nog det land jag ser fram mest emot på min resa. Samtidigt är Burma det land jag är mest rädd för att resa i.

UD avråder inte en att resa, men beskrivningen av säkerhetsläget i landet låter inte direkt som Danmark:

Det är möjligt för  turister att resa relativt fritt och säkert i de delar av Burma som är öppna för utländska besökare. Resande till Burma bör hålla sig underrättande om situationen i landet genom media eller på annat sätt.

Ordet var relativt…

Det är de burmesiska människorna jag åker dit. De flesta är bönder och väldigt fattiga. Landet är sedan 1962 en militärdiktatur. Ett demokratiskt val genomfördes 1990 där Aung_San_Suu_Kyi vann stort. Militärdiktaturen ogiltigförklarade då helt sonika valet och satte henne i husarrest.

Att ens nämna Aung San Su Kys namn eller fråga om partiet hon arbetade(NLD) är idag mer eller mindre förbjudet. En taxichafför kan råka illa ut om han kör en turist till hennes hus. Som turist gäller det alltså att inte ställa fel frågor.

Samtidigt som människorna är väldigt förtryckta läser jag i flera böcker om burmesernas gästfrihet och vänlighet.

Shwedagon Pagoda i Yangoon

För några år sedan drog en stark orkan in över huvudstaden Yangoon. När vinden hade bedarrat såg man att stora bitar guld från toppen på Shwedagon Pagoda hade blåst bort. Pagodan är den heligaste platsen i Burma. Själva kronan består av guld med 5,448 diamanter och 2,317 rubiner insatta.

Nyheten spred sig om att Pagodan hade blivit skadad och behövde reparationer. Då började de burmesiska människorna samla ihop det guld de ägde. Eftersom banksystemet inte fungerar i Burma sparar de sina livsbesparingar i form av guldsmycken och guldföremål. Så burmeserna skickade allt guld de hade till munkarna i Pagodan så att kunde använda det till reparationen. Så viktigt tycker burmeserna att buddhismen och munkarna är.

Det är lite kontrast jämfört med att många i Sverige går ur svenska kyrkan på grund av kyrkoskatten.

Related posts:

1. Burma VJ – dokumentärfilm från munkupproret i Burma
2. Varför backpacka i sydostasien?
3. Allt är guld som glimmar på Shwedagon Pagoda

[Vang Vien] visade sig vara ett pyttelitet samhälle, precis vid en biflod, bestående av en huvudgata som efter mörkrets inbrott lystes upp av alla restaurangers och barers blinkande neonljus. Det kändes lite som ett Las Vegas i miniatyr, fast utan casinon. Ett blinkande inferno mitt ute i ingenting.

Så varför har det blivit så känt i backpackingkretsar? Svaret är enkelt: Tubing!

Tubing innebär att man hyr en  stort innerring från ett traktordäck. Sedan ber du någon köra dig uppströms den stora floden. Sedan lägger du dig i floden i ditt däck och flyter dig tillbaka i maklig takt. Tar sisådär fyra timmar. Längs med vägen finns flera barer som påpassligt nog kastar ut ett rep som du kan dra in dig med. Sen kan du köpa öl eller en joint, slappa ett tag. Och när du är sugen är det bara att hoppa i ditt däck igen och flyta vidare.

Varför jag vill dit: tempot… att i långsam takt flyta ner för en flod med en öl i handen låter skönt. Det enda du kan göra är att titta på den omgivande djungeln. O hoppas att det inte börjar pysa från däcket

Andra som skriver: Koren&Erin, PrincessBunny och Travelony.

Related posts:

1. Bildäck och Vänner i Vang Vien
2. Laos – som jag tänker mig det