• Home
  • Arkiv
  • Min planerade resa
  • Min verkliga resa
  • Om bloggen
Subscribe: Posts | Comments | E-mail
  • Inför resanOm mina förberedelser inför resan.
  • Planerade resmålDet är skönt att drömma ibland...
  • ResedagbokenHär hittar du berättelser från min resa.

Den stora resan | En blog om backpacking i sydostasien

Posted on mars 7, 2009 - by Martin

Fyra lärdomar från två tågluffer

Inför resan
Fyra lärdomar från två tågluffer

Min första ensamresa var 2002. Då stack jag iväg i tre veckor på en tågluff i Europa. Året efter gjorde jag om det igen.  Här kommer fyra saker jag lärde mig på mina första två tågluffer och som jag tar med mig till min Stora Resa.

1. När guideboken skriver ”Tuff vandring” betyder det inte ”En lugn promenad”

Inte en promenad i parken

Inte en promenad i parken

Lonely Planets bok Walking in Switzerland var den bok som fick mig att vilja ut och resa till att börja med. Eftersom jag på den tiden ville vara extrem och såg lagom som en svordom, valde jag den tuffaste vandringen i hela boken: Räthikom Höhenweg. Jag började min vandring med fel utrustning, fel mat och fel träning. Med för mycket packning, för lite vatten och ingen fysisk träning kom jag efter sju timmar till slut upp till målet Carchina Hutte i östra Schweiz.

När jag kom fram satt jag bara och skakade i farstun. En snäll tjej som jobbade i stugan hjälpte mig av med skorna och bar även upp min tunga ryggsäck till ovan våningen där sovschlaferna låg. Jag kom knappt upp för trappan utan hon fick dra mig upp. Väl uppe ramlade jag på madrassen och orkade inte ens ta av mig de våta kläderna utan låg mest och skakade. Tjejen hämtade då bergsguiden som hade stugan så att han skulle kunna kolla till mig. Han gav mig en blick, grymtade något och sade sedan ”Han kommer klara sig” och gick ner igen. Jag så slutkörd så jag inte kunde dricka eller äta utan bara låg och skakade av utmattning resten av kvällen.

Nästa dag låg jag kvar uppe i stugan och återhämtade mig. Den tredje dagen gick jag ner igen. Då hade jag dumpat av sju kilo mat och annat onödigt uppe i stugan.

Macho hör inte hemma när man utmanar naturen.

2. Bara för att jag är utomlands tål jag inte mer sol

Min solbränna anno 2002

Min solbränna anno 2002

Under min andra resa stannade jag till i Nice, Frankrike för att träffa Mattias. Han och hans dåvarande tjej var där på semester. Vi hade en riktigt skön vecka där vi gjorde alla de klassiska måstena när man är på franska Rivieran första gången. Och en del som kanske inte var så mycket måsten men kul ändå. Bland annat blev Mattias, som gillar formel 1, helt till sig när vi var i Monaco och han fick vara vid den klassiska tunneln som är med i F1-loppet som körs varje år. Han stod mest och sa ”Fattar ni att det är här de kör? Fatta vad häftigt”. Jag och Anna förstod kanske inte riktigt storheten i detta kan jag meddela.

Den sista dagen i Nice var det riktigt skönt väder. Jag hade haft på mig lite solkräm de andra dagarna men tyckte att nu får det räcka. Trots allt hade jag ju varit utsatt för sol i säkert ett par tre dagar. Så jag solade och hade mig utan något solskydd.

I början på kvällen började min hud få en mild röd ton och började svida. Efterhand som kvällen började den bli mer och mer lilaaktig och till slut var jag nästan blå. Dessutom började jag få frossa och yrade en del under natten. Dagen efter mådde jag riktigt kass, vilket gjorde att kvällens aktivitet inte var så njutbar som jag hade hoppats. Då hoppade jag på nattåget till Bordeaux. Sällan har jag kliat och vridit mig så mycket som under den resan. Min kropp var rödare än röd och påminde en hel del om Polens flagga med skarpa gränser mellan vitt och rött.

Lärdom: Om jag behöver använda solkräm i Sverige, behöver jag nog använda det i Nice också. Även om där finns gott vin och trevliga kompisar.

3. Glöm kontroll

Inför den andra tågluffen hade jag planerat nästan hela resan innan min avfärd. Första delen var att ta sig ner till Wien. Planen var att åka tåg ner till Hamburg och därifrån vidare med nattåg till Wien. Jag hade en bytestid på sisådär två timmar i Hamburg. I Wien hade jag bokat in mig på ett vandrarhem, så allt var betalat och klart. Allt skulle gå enligt planen.

Fast inte hela vägen.

Inte dit jag skulle

Inte dit jag skulle

Jag åkte från Köpenhamn och då går färden via färjan vid Rödby. Just den här dagen tyckte fräjan att det vore kul att stå stilla lite. Tiden gick. Först var jag ganska lugn. Det här ordnar sig, tänkte jag. Det är gooott om tid. Men ingenting hände. Vi bara stod stilla. Då insåg jag att om jag missade mitt anslutande tåg till Wien hade jag ingen aning om vad jag skulle bo eller göra. Tåget till Wien var det sista som gick den kvällen. En av mina medresenärer kommenterade att det är lugnt, det finns fina ställe i Hamburg. Reeperbahn har många bra ställen, bara man känner till dom. Reeperbahn är Hamburgs och kanske hela Tysklands största bordellgata.

Plötsligt ville jag ännu mer hinna med tåget. Annars skulle hela min resplan ramla samman som ett korthus. Inget Wien, ingen vandring, ingenting. Min resa skulle bli katastrof redan första dagen!

Som tur var började tåget röra lite på sig nu. Men det gick långsamt.

Men då händer det som oftast bara händer när man är utomlands. Det visar sig att kvinnan som satt rakt över min plats kom från Karlshamn. Hon berättar att hon också skall med tåget till Wien eftersom hon numera bor där. Jag var i alla fall inte ensam! Hon pratar med den tyska konduktören och förklarar läget. Han går iväg. Tio minuter senare kommer han tillbaka. Tåget mot Wien kommer att vänta in oss. Min resa var räddad!

Lärdom: Om jag inte planerat hela min resa utifrån att alla tåg skulle gå i tid, hade det varit mycket lättare att bara luta sig tillbaks och skratta åt förseningarna.

4. Jämför inte priser med svenska priser

Den sista lärdomen kommer från Paris. Det var en av de sista dagarna på min första resa. Jag hade sprungit runt hela dagen och kände nu för att bara sitta ner och ta en kaffe. Jag var precis i närheten av Champs Elysee så dit gick jag. Det var en fantastisk sommardag i augusti och jag var på väg hem; resan började närma sig slutet. Jag gick fram till ett av de finare caféerna och tittade in prislistan: Iced Cappucino €9. Hur i helsike kunde man ta €9 för en kaffe med lite grädde på? Min mammas småländska ådra började pumpa i mig. Att betala så mycket för en kaffe som kostar max femton kronor i sverige(på den tiden) är ju absurt!

Som tur var gjorde jag det i alla fall. Det är min dyraste och hittills godaste kaffe jag druckit. Jag satt under solskydden och summerade min resa i resedagboken. Det var en av de där stunderna då man känner ro.

Jag var nöjd.

€9 ren lycka

€9 ren lycka




Andra berättelser från min resa

  • Låta andras berättelser hålla om digLåta andras berättelser hålla om digJag sitter där på väg hem från Göteborg. Något får mig att avstå från att lyssna på musik eller läsa en bok. Istället sitter jag och njuter av att åka tåg och se landskapet forsa förbi. […]
  • Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu?Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu?Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi […]
  • Vart tog bloggen vägen?Vart tog bloggen vägen?Ibland gungar livet lite mer än man tänkt sig. Igår gjorde jag och Milli slut. Igår gjorde jag slut med Milli. Vi har delat 11 år tillsammans. Det är många år. Och minnen. Just nu känner […]
  • Varför backpacka i sydostasien? Varför backpacka i sydostasien? Igår fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint också. Jag […]
  • Att vara vegetarian på resande fotAtt vara vegetarian på resande fotHur jag valde att sluta äta kött Under sommaren 2008 var jag iväg på en 10-dagars retreat i Ödeshög. Det var ett buddhistiskt retreat inom Vipassana-traditionen. När man går in i ett […]
  • Skicka hem saker från ThailandSkicka hem saker från ThailandJag kommer så klart försöka resa så lätt som möjligt på min resa. Ett par kilo låter inte så mycket när man är i Sverige, men att kånka runt på bara ett kilo extra när det är 40 grader […]
Dela gärna inlägget: Share on Facebook
Facebook
Share on Google+
Google+
Pin on Pinterest
Pinterest
Tweet about this on Twitter
Twitter
Share on Tumblr
Tumblr
Email this to someone
email
Skrivet lördag, mars 7th, 2009 klockan 13:11 i kategorin Inför resan. Du kan följa kommentarerna via RSS 2.0 rss-feeden. Du kan kommentera, or trackback via din egen hemsida.

5 kommentarer

Jag vill höra av dig!!



  1. Besök min hemsida

    mars 7, 2009

    Permalink

    Milli skrev:

    Underbara och mindre underbara minnen 🙂 Man lär av sina misstag är ett bra ordspråk.



  2. Besök min hemsida

    mars 8, 2009

    Permalink

    Anneli skrev:

    Har försökt skriva innan utan att lyckas så gör ett nytt försök!
    WOW! Vilken blogg! Kul att få följa dina tankar om och kring din stora resa!!! Jag tror du kommer få det helnice när du är iväg.. är bara liiiiiite avis!!! =)



  3. Besök min hemsida

    mars 31, 2009

    Permalink

    Varför backpacka i sydostasien? | Den stora resan skrev:

    […] fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint […]



  4. Besök min hemsida

    april 11, 2009

    Permalink

    Skicka hem saker från Thailand | Den stora resan skrev:

    […] Jag kommer så klart försöka resa så lätt som möjligt på min resa. Ett par kilo låter inte så mycket när man är i Sverige, men att kånka runt på bara ett kilo extra när det är 40 grader varmt kan fasen så jobbigt. Det har jag lärt mig den hårda vägen. […]



  5. Besök min hemsida

    september 25, 2019

    Permalink

    https://sudawan611ma.wixsite.com/tech-scr888 skrev:

    https://sudawan611ma.wixsite.com/tech-scr888

    403 Forbidden



Lämna en kommentar

Hä r kan du skriva vad du vill!

  1. Namn

    Mail (valfritt)

    Hemsida (valfritt)

    Kommentar

  • Sök

  • Senaste inlägg

    • När är det dags att åka hem?
    • Att åka fel men undvika ångra sig
    • Singapore är sterilt men vackert
    • Självbevarelsedrift och motorcykeltaxi i Bangkok
    • Livsfarliga, kramgoa tigrar i Chiang Mai
    • Full Moon Party på nyårsafton 2009
  • Senaste kommentarerna

    • post465559 om Att pruta vid Central Market i Phnom Pehn
    • READY SCHEME EARNINGS ON THE INTERNET WITH MINIMUM INVESTMENTS from $5418 per day: https://darknesstr.com/get1million434711 om En första checklista inför backpacking i sydostasien
    • ТОП №1 ЗАРАБОТОК В ИНТЕРНЕТЕ от 6891 рублей в сутки http://picbobsscorin.cf/gp01 om En första checklista inför backpacking i sydostasien
    • discount football jerseys China om Att pruta vid Central Market i Phnom Pehn
    • msg-18533 om Att pruta vid Central Market i Phnom Pehn
  • Tag Cloud

    • Bangkok Biljetter Buddhism Burma Chiang Mai Dykning Film Förberedelser Försäkring Inle Lake Kalaw Kambodja Klimat Koh Phangan Koh Samui Koh Tao Kuala Lumpur Laos Malaysia Mandalay Mat Meditation Motivation Museum Möten Packning personligt Planering Priser Rangoon Regnperiod Tankar Thailand Trekking Tubing Tågluff Utrustning Vaccination Vandring Vang Vien vardagstankar Vegetarian Vietnam Visum Yangon
© 2008 Den stora resan | En blog om backpacking i sydostasien - En blogg om min backpacking i Thailand, Laos, Vietnam, Burma och Kambodja.