Posted on mars 23, 2009 - by Martin

Att vara vegetarian på resande fot

Hur jag valde att sluta äta kött

Under sommaren 2008 var jag iväg på en 10-dagars retreat i Ödeshög. Det var ett buddhistiskt retreat inom Vipassana-traditionen. När man går in i ett Vipassanaretreat tar man sig an ett antal löfte som man försöker hålla under hela retreatet. Ett av dom är att avstå från att döda, vilket innebär vegetarisk kost under kursen. Den varade i 10 dagar under de dagarna åt jag bara vegetarisk kost. Sedan gick det några veckor och jag märkte att jag fortsatte att äta mest vegetariskt även efter kursen.

I augusti 2008 åkte jag ner till Nantes i Frankrike för att lyssna på Dalai Lama. Vi var ett gäng som åkte minibus ner. De flesta var vegetarianer och därför föll det sig naturligt att jag fortsatte äta mest vegetarisk. Efter den resan märkte jag att jag faktiskt uteslutande åt vegetarisk kost. Med förbehållen att jag fortfarande äter musslor och räkor. Motivationen bakom detta är att jag inte tror att räkor och musslor är tillräckligt smarta och medvetna om sin existens.

Att jag blev vegetarian växte alltså fram och det var inte så att jag en dag blev dogmatisk och förkastade alla andra som äter kött. Milli väljer till exempel att ibland släpa hem en halv oxe och äta till fredagsmiddagen. Det är hennes val och jag ser inget konstigt i det. Jag hoppas att jag inte är fördömmande mot andra som inte gör samma val som jag. Jag tror dessutom att jag tyckte det var ett mer laddat beslut än många runt omkring mig tyckte. Min mamma sa mest ”OK” när jag väl förklarat varför och nu laga hon gärna något vegetariskt till mig vid bjudningar och så. Till och med verkar mamma ibland tycka det är kul att få överraska mig med nya vegetariska recept

På resande fot

Jag har aldrig stått på barrikaderna och skrikit slagord mot Scan. Även om det finns bra argument för t ex att det är bra både för miljön och min kropp är det inte min motivation. Min motivation handlar om hur jag känner. Ingenting är absolut med mitt val utan den bygger på hur jag känner och mår. Det är möjligt att jag börjar äta kött längre fram i livet, vem vet? Allt bygger på vad jag känner och tycker snarare än på teorier och dogmer.

Lonely planet har en sektion i sina guideböcker som heter just ”Vegeterians”. Där skriver dom lite allmänt om hur det är att vara vegeterian i landet. Vissa länder är nog svårare att vara vegetarian än andra. Egypten var väldigt lätt att hitta vegetariska alternativ. Landet är fattigt och torrt och man har kanske inte råd att äta kött hela tiden, alltså lär man sig laga fantastiskt goda grönsaksröror. Sverige är fortfarande väldigt mycket kött, kanske för att vi trots allt har mycket ängar för korna att beta på.

I de länder jag läst på om hittills(Vietnam, Laos, Burma och Thailand), verkar det vara rätt lätt att äta vegetariskt. De finns vegetariska nudelsoppor och stekt ris med grönsaker. Och inte minst jätteräkorna som jag verkligen ser fram emot.

Fisksåsen

Jäst fisk

Förutom fisksåsen då. Fisksås är fermenterad(jäst) fisk. Vad jag förstår så används den som sälta, ungefär som soja i kina och japan. Den används i nästan all mat i sydostasien. Fisk väljer jag att inte äta här hemma.

Undra hur jag kommer reagera på fisksås när jag är ute och reser? Det är gjort på något jag undviker att äta här hemma men samtidigt är det kanske svårt att välja bort den eftersom den finns i så mycket.

Gissningsvis kommer jag försöka undvika det när jag kan. Men det kommer nog blir för svårt att klara sig undan det i alla sex månaderna. Att försöka beskriva för en burmes från landsbygden att jag inte äter fisksås känns ganska klurigt. Så vi får se hur jag kommer göra med den. Det är det som kanske gör det lite lättare för mig.

Mitt val att inte äta kött bygger på empati och hur jag känner just nu. Om jag känner att det blir för jobbigt att undvika fisksåsen i Thailand kommer jag äta fisksås. Och jag kommer inte känna mig misslyckade eller syndig för det. Trots allt är det mitt val. Ett val jag gör för min skull. För att jag mår bra av det…

Liknande inlägg

• Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu? Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila. En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen....
• Rostad Martin och grillad kyckling i Kuala Lumpur Jag har läst om det. Men trodde inte att jag skulle bli så chockad. När jag klev av planet i Kuala Lumpur möttes jag av en overkligt varm vind. Ungefär som när man går färbi ett varmluftutsläpp från någon byggnad. Fast hela tiden. Jag och Thomas, en engelsk IT-kille som...
• Varför backpacka i sydostasien? Igår fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint också. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på varför. Enkelt, tryggt och lagom Till en början var jag mest inställd...
• Karaoke till frukost, nudlar utan kyckling till kvällsmat Frukost vid lunch Elva timmar sömn var vad jag behövde tydligen. Jag vaknade strax innan tio när min iPod så snällt väckte mig. En och en halv timme senare hade jag begett mig ner till ChinaTown för att hitta något att äta till frukost. Eller det blev lunch snarare. Priset...
• Burma VJ – dokumentärfilm från munkupproret i Burma Det var bara jag och en annan person på bion. Jag satte mig nästan i mitten i den lilla salongen på Kino i Lund. Jag vet vad filmen kommer handla om. Jag vet vad som kommer hända. Ändå slår de gryniga bilderna mig hårt i magen nästan direkt. Jag ser...