Posted on mars 15, 2009 - by Martin

174 dagar kvar – vad slipper jag?

Idag är det 174 dagar kvar. Om ett år är jag hemma igen efter resan. Jag undrar vem jag är då? Vilka minnen jag har? Blev resan som jag tänkte mig?

Resan kommer handla mycket att förändra det jag är van vid. Att uppleva nytt. Och att bryta mönster. Att avstå.

Under sex månader kommer jag:

• slippa diska
• slippa tvätta
• slippa laga mat
• slippa stryka
• slippa handla på Citygross en söndag och inse att allt bröd de säljer går ut två dagar senare
• slippa springa in på Konsum efter jobbet för att köpa något att äta
• slippa handla pastasås på Konsum och inse att bäst-före för pastasåsen gick ut för fem månader sedan
• slippa säga ”Jag är inte intresserad” till jobbiga telefonsäljare som ringer på min mobiltelefon
• slippa leka döv när jag går förbi jobbiga telefonföräljare på CityGross som bara måste veta vilken operatör jag ringer med idag
• slippa springa till tåget för att jag är försenad och inte vill missa 07:56-tåget
• slippa inse att tåget ändå är försenat så att springa sista tvåhundra metrarna var onödigt i alla fall
• slippa läsa löpsedlarna om hur Linda Rosing förstorat brösten
• slippa läsa löpsedlarna om hur Linda Rosing förminskade tillbaka brösten igen
• slippa inse att man får 12 000 träffar på aftonbladet.se om man söker på ”Linda Rosings Bröst”
• slippa bli kall om fötterna på väg hem från jobbet när det börjat snöa och jag bara har lågskor på mig
• slippa äta fryst linssoppa för fjärde lunchen i rad för att jag inte orkat laga mat kvällen innan
• slippa springa ner till tvättstugan och lägga in ny tvätt
• slippa inse på väg till jobbet att kaffefläcken på skjortan inte gick bort i tvätten kvällen innan trots att jag använde fläckmedel
• slippa försöka hitta ett matchande par strumpor i min strumpkaoslåda på morgonen
• slippa inse att jag har en mörkblå och en svart strumpa på mig när jag kommer till jobbet

Det finns nog mycket mer som jag kommer slippa göra. Frågan är väll också hur mycket av detta jag kommer sakna. Undra hur mycket av det jag tar för givet som jag kommer sakna? Sådant jag inte riktigt tänker på. Som att jag kan ringa till en vän när jag har tråkigt. Det kan jag i och för sig göra på resa också, men tidskillnanden gör att personen jag ringer till kanske inte är på sitt mest älskvärda humör när jag ringer mitt i natten bara för att fråga ”Hur är det?”.

Fika med vänner kommer jag sakna. Som den numera obligatoriska fikan efter jobbet varje fredag. Det kommer jag verkligen sakna.

Och jag kommer verkligen sakna att sitta äta lösgodis o titta på På Spåret med Milli. Och att basta med Jörgen och Stefan. Och att käka frukost med Björn.

Jag undrar hur det kommer förändra mig?

Liknande inlägg

• Vardagstankar – en månad kvar till resan till Asien Det har varit tyst här senaste tiden. Jag har helt enkelt haft en massa saker att tänka på som inte har med resan att göra. Men nu får jag nog ta och börja skapa klara mål i mitt planerande. Lite projektplanering helt enkelt. I fredags lämnade jag in mitt gamla...
• STATravel gav bra service och hyffsade priser Jag besökte STATravel i Lund igår. Första gången jag var där, och hade egentligen inte tänkt gå in där. Men jag hade tjugo minuters över tills nästa tåg hem skulle gå. Det var ett rätt skönt ställe. Väggen till vänster togs upp av en stor världskarta som liksom lockade fram...
• Släppa kontrollen över vad? När jag funderade på om jag skulle göra den stora resan eller inte kom jag fram till att det är en fråga jag måste kunna svara jag på innan jag åker. Är jag beredd att släppa kontrollen över mitt liv under sex månader? Mitt svar blir ja. Men frågan är...
• Trettioåtta dagar på resande fot – var är jag nu? Det är nu 38 dagar sedan jag lämnade Malmö och Sverige. Jag började in ett varmt Kuala Lumpur fullt av kaos, vänliga människor och kallt kokosvatten. KL tar kraft men ger en febrig energi tillbaka. Efter en vecka behövde jag vila. En två timmars flygfärd senare landar andas jag igen....
• Varför backpacka i sydostasien? Igår fick jag frågan av en person om varför jag just valde sydostasien. Varför inte tågluff i Europa igen? eller USA? eller Australien? eller Vetlanda? Vetlanda är nog fint också. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på varför. Enkelt, tryggt och lagom Till en början var jag mest inställd...